Aftonbladet – 18 mars 1845, sida 3

på sitt lätta, välljudande språk improviserar samma takt, som hennes hjerta klappar. Ty im provisationen är allmän hos spanjorerna, som ho. italienarna. Känslige för musik, äro de först nämnda, som jag funnit, högeligen trakterade a att höra våra svenska sånger, dem de måtte betrakt: som någonting mycket besynnerligt, någotnär med samma intresse som en sjöfarande, anländ til er rämmande ö, lyssnar till sången ibland öboerna vilkas namn han aldrig förr hört nämnas och hvilsas språk han aldrig förr hört talas. I en spansk familj i Cadiz, der jag sjöng några sånger till guitarr. yttrade man i tysthet sin förundran öfver att mar kunde spela guitarr i Sverige. Man gaf mig på söpet en liten kompliment sålunda, att jag gjorde mycket illa att icke längre än några dagar ämna lröja qvar i. staden, ty de kunde försäkra mig om att jag skulle inom kort få tillträde i de förNämsta kretsarna och få ganska trefligt. Jag har ört talas om den spanska gästfriheten och tvilade ej härpå, men .... Mitt öde är för närvakande i Kongl. Maj:ts och Kronans händer, ... och jag sjelf är okunnig om huru länge vi skola bibehålla vår stationära position här i Gibraltars Viken va Välan, vi äro på ett annat kapitel, nemligen let som angår vår expedition. Vi hade eskaderchefens tillåtelse att endast några dagar vistas i Cadiz hamn och d.rpå återvända till Gibraltar, å vida närmare underrättelser upplyste oss om tt historien om sjöröfrarne voro ogrundad. Vi kulle i annat fall gifva oss ut på jagt efter banliterna. Nu fingo vi i Cadiz veta att det omnämnla ryktet var ogrundadt; hade således intet anat ati göra, än återvända. Men missgynnande