RE UPS BUR ÄTIT TRE RS SERA RE RE EE ER ar NA af Ridderskapet och Adeln blifvit afslaget; men deremot bifallet af de 3:e andra stånden.) Mn — Konstitutionsutskottets pluralitet af Adeln och Preste-ståndet har nyligen inkommit med ett par betänkanden, som tros innefatta ett preludium för en tilltänkt manöver med representationsfrågan, hvarmedelst denna fråga skulle komma att helt och bållet förfalla för denna gången och i allmänhet grundlagsförändringar göras för framtiden i de flesta fall omöjliga. Utskottet har nemligen i dessa betänkanden, Je 31 och 32, intagne under rubriken Riksdag i gårdagens nummer af detta blad, företagit sig att behandla grundlagsfrågor på samma sätt som andra lagfrågor, i det U. förklarat, att två sådane frågor, öfver hvilka två stånd stadnat mot två, måste förfalla, derest stånden ej förena sig. Man ser, alt om denna praxis kan införas, så skulle det alltid blifva möjligt för två stånd att undertrycka ett grundlagsförslag i dess första -början, äfven vid de riksdagar, då man, såsom vid den sistförflutna, ägde ett frisinnadt och för reformer benäget Konstitutionsutskott. Detta förfarande är ock, så vidt vi kunna läsa svenska, en af de hårdaste bland alla de örfilar, som någonsin blifvit gifna åt grundlagen, hvilken stadgat ett helt annat behandlingssätt för grundlagsfrågor, än för vanliga lagfrågor, och tydligen uttryckt den afsigten, alt å bane varande grundlagsförändringar icke böra så lätt antagas, men ej heller så lätt afspisas, som andra lagförändringar. Både i regeringsformen och riksdagsordningen har det derföre blifvit föreskrifvet, att grundlagsfrågor skola behandlas på ett eget sätt, i likhet med det som stadgas för anslagsoch några andra frågor, som icke få förfalla. Uti 56 N RB. F. stadgas, att då ett grundlagsförslag blifvit af K. U. framställt till Ständerna, så äga dessa till en början blott att derom öfverlägga, men ej att besluta vidare,än att framställa de anmärkningar mot U:s förslag, som utgöra hvarje stånds gemensamma tankar. Göras sådane anmärkningar af något stånd, så är det U:s pligt att söka sammanjemka skiljaktigheterna, och derefter å nyo framlägga förslaget. Skulle likväl skiljaktigheterna befinnas oförenligan, måste U. först anmäla sådant hos samtlige riksstånden, och afvakta om de förena sig eller icke. Förena de sig, hvilar betänkandet till nästa riksdag; men blifva, om ock blott ett enda stånds tankar från de öfrigas skiljaktige, måste K. U. föranstalta att skiljaktigbeterne komma under omröstning i förstärkt Utskott... De förenas der på det enda möjliga sätt, d. v. 5. derigenom att de uppställas i propositioner mot hvarandra, och antagas eller förkastas genom votering. Grundlagens ord härom äro: Blifva åter något stånds tankar i någon eller några delar skiljaktiga från de öfrigas, och samma stånd sig icke efter de öfriga fogar; varde Konstitutionsutskottet, genom val af rikståndensplena, till slutlig jemkning förstärkt till ett antal af 20 personer af hvarje stånd, hvilka, genom samfäld omröstning, skiljaktigheterna förena, och det dymedelst fullständigt beredda utlåtande hvile sedan till R. St:rs afgörande, som ofvan sagdt är. Detta är ej tvetydigt. Ett utlåtande skall hvila Enligt denna föreskrift, hafva äfven alla Konstitutionsutskotten vid alla föregående riksdagar förfarit, så att t. ex. representationsfrågan äfven vid förra riksdagen underkastades omröstning, då tre stånd förklarat det samimanjemkningsförslag, hvarmed Utskottet inkommit, oantagligt, men ett stånd antagit detsamma; det voterades emellan dessa båda alternativer. Nu deremot vill Utskottet i de här omnämnda memorialerna ställa så till, att ingen omröstning skall ske, blott för det två stånd förklarat förslaget oantagligt. . En omständighet, som ger detta, Utskottspluralitetens försök en svår färg, är att samma pluralitet kort förut föreslagit, alt just det stadgande, hvilket U. nu på en sidoväg velat framdrifva, eller att grundlagsfrågor böra, utan omröstning i förstärkt Utskott förfalla när två stånd stadna mot två, måtte i grundlagsenlig ordning af Ständerna antagas. Vid en i Utskottet uppkommen diskussion angående förändring af oftanämnde 36 och 841 SY R. F., hvilken diskussion fortgick d. 4, 6 och 40 Febr., fattade neml. U. förstnämnde dag, genom votering och emot reservation af samitlige Borgareoch Bondeståndens ledamöter. det beslut, att hos Ständerna föreslå den ändring a! berörde S, att ett grundlagsförslag måtte förfalla, då två stånd stadna mot två. Sexton dygn derefter, eller d. 20 Febr., fattade Utskottet det här ifrågavarande beslut, hvari U. förfar så, som om den: så föreslagna grundlagsförändringen redan skett. U:s pluralitet har således icke varit okunnig om, att hvad den beslutit är en alldeles ny tolkning af grundlagens föreskrift: det har velat försöka hvad man kallar en coup. Men sådane couper äro vådliga; ty om folkets ombud, för att få sin vilja fram, sätta sig öfver lagstadgade former, har folket ej annan utväg att hindra sådant, än att svära Nå samma sätt. och dit önskar man