— En ledamot af Riddarhuset, Hr R. Cederschiöld, ar begärt rum för nedanstående: Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet! Uti en i Aftonbladet för den 13 dennes insänd artikel har hilaletes uppgifvit, att, ibland de flere marquanta anföranlen, som den 8 nästlidne Februari å Riddarhuset afgåfvos: afseende på den föreslagne underdåniga protesten emot le öfrige trenne stånders beslut, angående den olika arfs-ch gifterättens upphörande, mitt yttrande isynnerhet skulle ara förljent af en närmare uppmärksamhet; och som Reaktionen synes hafva i det närmaste deat denna åsigt, får ag anhålla, det Redaktionen behagade, så fort sig göra låer, uli tidaingen intaga så väl dessa rader, som äfven ämnde yttrande, Hvaraf en afskrift för sådant ändamål ärjemte bifogas. Om den del af allmänheten, som behagar genomläsa mitt rande, verkligen skulle finna, att jag deruti så obarmerligt felat emotlogiken, som Philaletes försäkrat, så kan ag till mitt urskuldande i detta afseende endast åberopa, ut fel äro ifrån menskliga naturen oskiljaktige, och att nån brist derpå således icke heller hos mig kan vara att änta. fven om denna min ursäkt icke af alla skulle finnas anagiig, vill jag dock hoppas, att den skall blifva godkänd vf Philaletes (sanningsvännen) helst han sjelf uti den insända rtikeln (äfven om densamma skule stå i fullkomlig harnoni med logi:en, hvarom jag ej ämnar ingå i någon unlersökning) på det mest oförsynta sätt felat emot samninxen. Han har nemligen börjat sin artikel med det förklaande, att jag skulle bafva ådagalagt brist på all parlamentarisk takt derigenom, att jag gjort den gamla, redan ängesedan afgjorda tvisten om den lika arfsrätten till föremål för öfverläggning, i stället för att endast yttra mig om idressen. Att denna mig påbördade beskyllning står i upoenbar strid emot sanna förhållandet, behagade läsaren in-remta af milt anförande. Det var nemligen just jag, som med anledning deraf, att flere, om icke de fleste af föregåonde talarne sökte utveckla skälen för och emiot den olika arsrättens bibehållande, började mitt yttrande med att fästa Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet derpå, att nämnde fråga redan långt förut vere oåterkalleligen afgjord, och att föremålet för öfverläggningen nu endast vore, huruvida den för Ridderskapet och Aden till en del olika arfsoch giftorätten kunde anses vara af privilegii natur eler. ej, enär derpå berodde om den föreslagne adressen borde afgifvas. Hela mitt anförande åsyftar ock; enligt hvad läsaren deraf jorde inhemta, endast att bevisa, det den olika arfsech viftorätten för Ridderskapet och Adeln är af priv Hvaremo:; uti samma anförande icke ett enda ord blifvit; yttradt till försvar för bibehållandet af den olika arfsoch iftorätten, hvilken fråga, såsom ofvan nämndt är, då icke utgjorde föremål för öfverläggning. Slutligen har Philaletes, med anledning deraf; att jag uti mitt anförande, bland annat, yttrat, alt, om frågan vore af privilegii natur, det beslut, som trenne stånd i afseende derå fattat, icke grundlagsenligen kunde af Kongl. Maj:t i nåder bifallas emot det 4:e ståndets på 144 RB. F. grunlade protest, behagat Mill mig framställa den fråga: hvad ag kan göra eller låta, om Kongl. Maj:t, på grund af ;renne stånds redan fat:ade beslut, icke desto mindre sätter lenna grundlagsenliga åtgärd i verket?, Härtill får jag svara, att, derest Kongl. Maj:t i nåderi. skulle finna Ridderskapets och Adelns på nyssnämnde Regeringsformen grundade protest icke lägga hinder i vä ven för nådigt bifall till hvåd trenne stånd uti ifrågavarande ne beslutat, något görande i anledning af den lagfördring, som deraf blefve en följd, hvad mig enskildt bes äffar, så mycket mindre erfordras, som jag redan långt för detta förordnat, att mina. barn efter min död skola ärfva ika, och jag ämnar låta detta mitt förordnande förblifvasförändradt, ehvad Kongl. Maj:t skulle täckas i nåder besluta den olika arfsrättens upphörande, eller ej. För den händelse, att Philaletes skulle ämna hedra mitt unförande med några anmärkningar äfven i sak, så får jag hos Redaktionen uttrycka den önskan, att sådana anmärkningar måtte finna plats uli samma tidningsblad, der mitt anförande intages, på det att, i händelse sanningen skulle uti anmärkningarne komma att röna en lika obarmhertig medfarl, som i den insända artikeln, läsaren må blifva E illfälle att sjelf kunna följa sanningsvännen på spåren. Stockholm den 45 Mars 1845. La å : Robert Cederschiöld. Herr Cederschöld, Robert Theophron: Om förhållandet vore sådant, som grefve Frölich på förmiddagen uppgifvit, Her ätt Ridd. och Adelns ledamöter här voro församlade i. en kommitte, der hvar och en serskild medlem borde tillkännagifva sin enskilda önskan om sättet, huru han ville, alt arf efter honom skulle skiftas, så vore visserligen äf-ven jag benägen att förklara mig för den lika arfsrätten. Men nu är förhå!landet icke sådant. Här är alldeles icke råga derom, alt Ridd. och Adeln nu skola fatta nägot beslut, huruvida de vilja, att den lika eller olika arfsrätten kall tillämpas, ty derom har Ståndet redan beslutat, då det vid ett föregående tillfälle förkastade det förslag; som blifvit uppgjordt för den lika arfs-. och -giftorättens införande; ch då detta beslut vid innevarande riksmöte är oåterkaleligt, så måste det vara sen pligt för hvarje medlem af letta hus, ej allenast att respektera samma beslut, utan