Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 1

EGOISTEN, 7) . (EN HÄNDELSE UNDER NAPOLEONS FÄLTTÅG TILL MOSKWA.A) AF WILHELM BLUMENHAGEN. Den stackars sjuke sporde snart på ett ganska nedslående vis följderna af detta familjeråd. Ingen annan än den sträfve, ordkarge Pietro besökte från denna:stund hans fristad. De första dagarne var han doek tyst och tröstade sig med det hoppet, att hvarje timma kunde till honom återföra Laura och glädjen, som febern, sårens sveda, längtan efter kamraterne och törst efter vidare bragder hade för någon tid bortjagat ifrån honom. Det förvånade honom ait hans gråhårige sjukvåktare sorgfälligt igenstängde den egentliga ingångsdörren till rummet och smög sig ut och in genom en tapetdörr; men då den gamle såsom orsak dertill anförde husbondens hemkomst och dennes stränga befallning, på det att främlingen skulle vara i desto större säkerhet, lät han sig nöja och väntade, stund efter annan, ett besök af sin välgörare. Men äfven häruti bedrog han sig: timmarne framskredo, den ena dagen följde på den andra och ensamheten började bli honom odräglig. En egen slags grannlagenhet, för hvilken han hittills ej förmått att sjelf göra sig redo, hade hittills afbållit honom från alt fråga den illvarsamme och knarrige betjenten efter Laura; men sorgen öfver att ej mera få skåda det englasköna anletet af sin räddarinna, sin madonna — ty så ansåg henne den svärmande söderlänningen, — smärtan att se sig förskjuten, kanske helt: ) Se Aftonbl. 22 60, 61 och 62,