Aftonbladet – 17 mars 1845, sida 1

odrägligbet stegra hans brydsamma läge, ban beklagansvärda tillstånd. Imedlertid segrade hans ungdomskraft öfvej den hotande dödsfaran; såren helnade allt mel och mer, febern infann sig allt mera sällan oc! Ihans mörka lynne, som numera aldrig lemnadt honom, ingaf honom en längtan att komma bor derifrån, sedan Laura icke vidare brydde sig om honom. Han tillsade derföre Pietro att till sin herre framföra hans anhållan om ett besök, på det att den räddade måtte få tacka sin välgörare och med honom rådslå om säkraste sältet för afresan. — Capitano måste ge sig til tåls, svarade Pietro; ty nu skulle det ej gå an att resa. Den ryske reserven tågar just nu förbi, och ni kunde bringa både er och oss i förderfyet. Alessandro brusade upp mot sitt olycksöde. Han började undersöka sitt fängelse med yttersta noggrannhet. Det lilla rummets fönster låg utåt en öde bakgård, och utvändigt var det skyd-, dadt af ett jerngallerHan pröfvade den stora dörren och den lilla tapetdörren; begge voro väl och säkert stängda. Han var således bunden till både person och vilja; en fånge hos obekanta, kallsinniga, fiendtiga menniskor, om hvilka han icke visste hvad le hade beslutit öfver honom. Vidrigare än munkeellen, deri han under sin barndom hölls ången, förekom honom nu hans heqväma fristad, och allt mera hvälfdes och mognade hos onom ett beslut att återvinna sin frihet, skedde let ock på lifvets bekostnad. Han klädde sig helt och hållet, lade sin blanka åbel bredvid sig och afvaktade skymningen, den