Aftonbladet – 15 mars 1845, sida 3

ee dels om natten erhållit underrättelse om den tilltänkta branden, dock att den först om Lördagsaftonen skulle ske — ankommit till stället, jemte en talrik samling menniskor, hvilka blifvit ditlockade utaf nyfikenhet, då anti-erik-jansenisterne varit herr ström behjelplige, att rycka ifrån bålet hvad som ännu varit i behåll utaf böckerne; att dessa fragmenter utgjordes utaf strödda mer och mindre förbrända blad -af: 4) De tio budorden, sådane de lyda i vår nu antagna och brukliga katekes; 2) gamla psalmböcker, med evangelier och epistlar samt kyrkooch andra böner; 53) parafras öfver evangelierna; 4) undervisning om en kristlig beredelse till den Heliga Nattvarden, med dertill hörande böner; 5) Bergqvists utläggning af katkesen; 6) Christi pinos historia; 7) nya katkesen; 8) ett särskildt exemplar, innehållande budorden; 9) det nya testamentet, utgifvet af komittåen för bibeltolkningen, jemte några af Pauli, Jude och Petri bref; 40) Luthers postilla; 44) Arndts sanna kristendom; 492) Retzii och Bålds postillor; 45) Fresenii kommunionbok; 44) 4734 års lagbok; 45) afhandling om sanna och falska kristnas invertes och utvertes kännetecken; 46) åtskilliga predikningar och skriftetal af FHenr. Schartau; 47) nya testamentet; 148) företal till Johannis uppenbarelse; — äfvensom en oräknelig mängd blad af postillor utaf okända författare; Nordisk kyrkotidning; Pietisten, samt nykterhetstal och andeliga sånger. De tilltalade erkände alla, att de dels verkställt, dels voro delaktige uti åtalade bokbränning, samt således underkastade lika ansvar, i händelse något sådant kunde uppstå i följd af en handling, som vore grundad på Guds rena ord, som skall ega bestånd evinnerliga; ty himmel och jord skall förgås, men icke min ord, säger Herren, och lyden j min bud, säger Jesus, ären j mina rätta lärjungar,. Den sluge nämndemannen hade deremot icke ansett lämpligt att blifva hemma, utan hade han tagit sin Matts ur skolan och hegifvit sig bort. En del af de åtalade inlemnade en skriftlig förklaring, späckad med bibelspråk, åsyftande ådagalägga de på lågorna kastade böckernes oförenlighet med bibeln. Hvarjemte de, på serskilda frågor, tillade, att tron ensam är tillräcklig till saligheten; ty den som tror och blifver döpt, han skall varda salig; att de voro fullkomligt skuldoch syndfria, emedan Jesus Chrislus, Guds Son, renat dem ifrån alla brister; at då icke eller kunde falla i synd, ty de voro väckte och pånyttfödda, och den som är af Gud född, kan icke synda, ty han är af Gud föddn; att do kände sig ytterst lycklige, ty min frid gifcer j jag eder, yttrar Jesus, — icke gifver jag eder såsom verlden! gifver: eder själ vare icke bedröfvad, ej elier rädesn. De voro ock alla ganska frimodiga, dock mest jungfru Sofia Schön, i tjenst hos nämndemannen Jen Isson. Hon var omkring 24 år gammal. Då hon förklarade, att hon icke egde någon synd, — ty densamma var genom Guds Son borttagen, och att det framfarna icke oroade henne, emedan hon icke fick se tillbaka, ty i samma ögonblick svek tron — strålade ögonen af idel glädje. Åklagaren yrkade ansvar å de tilltalade, efter 4:a kap. 2 Missg.balk., d. v. s. 50 daler silfvermynt böter; hvarjemte han påstod, att Jon OQisson skulle skiljas ifrån sin nämndemanna-befattning. — Utslag meddelas vid tingets slut den 29 i denna månad.