Aftonbladet – 15 mars 1845, sida 2

land, Carl Gustaf Brubn från Halland, Tobias Lind och Mathias Hjorth från Bohus län, Jacob Kihlblom från Södermanlend, Carl Fredrik Huss från Westernorrland, Peter Jonsson från Skaraborgs län och Anders Johansson från Wermland. Anders Andersson (från Skaraborgs län), medlem af Konstitutionsutskottet, redogjorde för frågans behandling derstädes. Han fruktade att Bengt Gudmundssons förslag ej kunde vinna framgång, samt biföll således heldre herr Ekholms, ehuru han icke var fullkomligt nöjd med det; tal. skulle önskat att nämnde begge förslag mera närmat sig hvarandra. Alven Anders Jonsson från Ostergöthland tillstyrkte reformvännernas förslag, med några ändringar, och inlemnade en petition, undertecknad al öfver 900 reformvänner i Östergöthland. Henrik Andersson från Örebro län hade, allt sedan han lärt känna Norges representationssätt, önskat oss något dylikt; Bengt Gudmundssons förslag närmade sig detsamma, och derföre önskade han, att det måtte bli antaget såsom Ståndets gemensamma tanka, dock med den förändring, att antalet representanter för städerna måtte nedsättas. Bengt Gudmundssons förslag understöddes äfven, uti dels skriftliga dels muntliga anföranden, af Peter Claösson, Ephraim Larsson, Johan Peter Andersson och Peter Haraldsson från Elfsborgs län, Peter Persson, Jonas Johansson och Anders Johan Sandstedt från Jönköpings län, Matts Persson och Olof Johansson från Stockholms län, Sven Isaksson, Niklas Nilsson och Per Bengtsson från Calmar län, Måns Persson, Christen Andersson och Jöns Månsson från Skåne, Anders Persson från Örebro län, Olof Nilsson från Westerbotten,. Erik Christensson och Lars Rasmusson från Bohus län, samt Lars Larsson och Hans Persson från Gefieborgs län. Andreas Bengtsson från Jönköpings län, med hvilken Göran Jonasson från Kronobergs län instämde, hade ett skriftligt anförande, innehållande några anmärkningar vid herr Ekholms förslag, hvilket han för öfrigt medgaf närma sig det åsyftade målet; Bengt Gudmundssons förslag vore dock än bättre. Förre talmannen Anders Eriksson trodde att afsigten med Konstitutionsutskottets förslag ej varit all detsamma skulle blifva aniaget, utan snarare alt man blott velat hala på tiden, och lägga hinder i vägen för reformen. Tal. förmenade, att tiden till koncessioner kanske ej nu vore inne — desamma borde åtminstone ske högst försigtigt. Han ville antaga herr Ekholms förslag, med åtskilliga uppgifna förändringar. Nils Persson från Kronobergs län fann Bengt Gudmundssons förslag vara mera omfattande än någon i ämnet väckt motion, och trodde att detsamma således ej kunde blifva Ståndets gemenIsamma tanka. Vid herr Ekholms reservation framställde tal. flera anmärkningar. Talaren hindraIdes af ett sjukdomsanfall att afsluta sin utförliga granskning, hvilken icke saknade förtjenst. Sven Heurlin förkastade så väl herr Ekholms förslag, som Konstitutionsutskottets. Han ansåg Idet ena vara en sidoutgrening af det andra. Han -linstämde deremot till alla delar uti Bengt GudI mundssons förslag. För öfrigt lugnade han den I föregående talaren med försäkran, att en så omI fattande motion verkligen blifvit väckt, ehuru Konstitutionsutskottet ej behagat fästa afseende derpå. Ola Svensson från Skåne. Hr Ekholms förslag hade mera utsigt att vinna framgång, men Bengt I Gudmundssons garanterade bättre folkets rättigheter. Tal. önskade att Ståndet måtte fatta ett såI Idant beslut, som det vid nästa riksdag kunde vidhålla, i fall ett förslag nu blefve hvilande. Fredrik v. Zweigbergk medgaf att Bengt Gudmundssons förslag vore uppgjordt enligt rätta och sanna grundsatser, men man måste låta jemka med sig, och derföre biföll tal. herr Ekholms reservation, dock. med modifikationer. Han. önskade att de som genomdrifvit Konstitutionsutskottets förslag ej måtte spänna bågen för högt och presterna ej blanda sig i verldsliga bestyr. Samuel Samuelsson från Östergötbland önskade KonstitutionsUtskottets foster en stilla bhädanfärd till sina fäder, och liknade riksvagnen med fem hul vid den beryktade Mac-Farlanska trillan. — Tal. biföll Hr Ekholms förslag, med nödiga förändringar. ;) David Andersson från Talland. Konstitutions, lUtskottet kände svenska folkets lättrogenhet. Af denna lättrogenhet hade taskspelare i alla tider a begagnat sig. Tal. erinrade exempelvis om huru 14809 års löften blifvit uppfyllda, och huru man r 4842 mrrat folket att medgifva tryckfrihetens linskränkning. Tal. insåg att allt skrifvande, allt -Italande, allt arbetande skulle vara förgälves, och -latt ingen framgång åt reformens sak vore möjlig, -lutan att regeringen dertill kraftigt medverkade, i Iså vida ej handkraften i en framtid . . . hvilket Gud! nådeligen förbudel — Men för att regeringen skall hafva något att stöd a sig vid, bör fol-Iket hålla sig fast vid hvad det en gång beslutat. IOch derföre hade tal. instämt uti Bengt Gud-Imundssons förslag, hvilket vore öfverensstämmanIde med det år 48409 uppgjorda, som vunnit allan cumnathi I landet. Frianledning af dan fram FF FF ff FN -— RA om og OO