Väl tänkte Laura ofta med ängslan vå hr von Reeks återkomst, men under tiden öfverlemnade hon sig dock åt medlidandets och barmhertighetens ljufva känslor, och det så mycket heldre som hennes skyddling under sina samtal allt me; och mer utvecklade tänkesätt och känslor, hyll ka tycktes göra honom fullkomligt värd henne; omsorger. Hon märkte icke det lilla farliga biet surrning i den öppna blomkalken, förrän des gadd redan träffat henne; och det just, emedar det förstått att med ljuf honung öfverdraga de giftiga bettet. (Forts. följer.) — PERLAN. Det var en gång så grön en ö: Der suto ungersyen och mö, Der sjöngo trast och siska, Der lektes kärleks ljufva strid Utaf två bjertan friska; När dunkla ord vid midnattstid Två röda läppar hviska: Ja, vill du hafva mig till vif Du störta skall ditt unga lif I outsäglig fara. Ur hafvets djup — ditt enda hopp — I strid med böljors skara, Du hemta skall en perla opp. Den klaraste bland klara. Med den du vinna skall din brud, Med den hon smycka vill sin skrud En gång vid altarrunden, Med den hon följer dig:i tro Intill den sista stunden; Men utan den i lust och-ro Hon gifyver sig ej bunden.