Den sköna Laura gjorde honom deremot bekant med sina förhållanden. Hr von Reek, den hon från spädaste barndomen vant sig alt kalla far, och som var ägare af detta gods, hade, elter lånIga resor i de skönaste delar af jorden, nedsatt sig i delta nordliga land, eburu han till börden var en sydtysk. Han var rik, hade ett ståtligt yttre, men var redan sextio år gammal. Han älskade ett makligt lif och alla slags beqvämligheter, och ehuru han med flit valt sin bostad aflägse, för alt ej besväras af stadens tvång, så fattades uti inredningen af hans hus och inrättningen af hans hushållning ingenting af det som kan göra lifvet trefligt och angenämt. Hans maka, den unga Lauras tant, var född i det sköna och konstrika Florenz, hvarest hon, hg den tyske 7adelsmannens sista resa, hade med honom slutit äktenskapets förbund och för hans skull öfvergifvit sitt herrliga fosterland och lydigt följt honom till norden. Den lilla Laura, en faderoch moderlös anförvandt till henne, hade af henne blifvit upptagen och medföljde till Preussen. Nordens klimat hade icke hindrat utvecklingen af denna sydländska blomknopp, hvilket Alessandro med hvarje ny blick på henne allt mera varseblef. Imedlertid erfor den unga jungfrun en inre lingtan, som med allt mera vexande bemsjuka drog henne till Italiens blomsterfält, och denna sjukliga trånad, som tycktes kämpa med det omöjliga, hade väl ock sin dryga del i hennes obetänksamma upptagande af främlingen, af den fiendtlige unge krigaren, så snart bon förnam att äfven han var född i det solbeglänsta Italien.