Aftonbladet – 14 mars 1845, sida 1

EGOISTEN. ) (EN BÄNDELSE UNDER NAPOLEONS FÄLTTÅG TILL MOSKWA AF WILHELM BLUMENHAGEN. Med mycken möda hade nu den unge officerr med den medlidsamma flickans tillhjelp, uppnåt herregården. Hade man i fredstider sett dett unga, sällsamma, långsamt framskridande par, s hade väl grannarnes förtal genast varit framme för att af deras förhållande till hvarandra till skapa ett helt annat än det, hvilket nu verkli gen egde rum dem emellan; ty den långe, smärt krigaren lutade sig under marschen ganska för troligt mot flickans skuldra, och den innerligast ömhet hade icke af hennekunnat bilda en om sorgsfullare ledsagarinna, än som nu var fallet En hvit, hög stenhusbyggnad af betydligt om fång skimrade nu genom aftondunklet, men graf vens tystnad herrskade rundtomkring densamm och tycktes äfven herrska derinom, ty der va alldeles mörkt: intet enda vänligt inbjudand ljus skimrade gästfritt genom något fönster. — Herrskapet har säkert flytt undan krigs tumultet och den lofvade fristaden är sålede tillsluten för mig, sade Alessandro, som mö dosamt drog efter andan och lutade sig mo dörrposten. Men, .... det må vara -... längr orkar jag icke gå, tillade han. Visa mig väge till trädgården. Der vill jag lägga mig i en vrå och på en grästorfvas gröna bädd skall man finn; mitt lik, oskymfadt af fienden, och en lands mannima skall kanske hemligt bereda det e! plats i den främmande jorden. — nn ) Se Aftonbl. 2 60.