Aftonbladet – 13 mars 1845, sida 2

besökt föräldrarnes fordna värdfolk, en forman R., och dennes hustru hade länge framställt för dem hvarjehanda skräckfulla bilder, i fall de fortforo alt förblifva judar, men deremot förespeglat dem en angenäm framtid, om de läto döpa sig. I sitt oförstånd hade flickorna följt hustrun till den katholska presten, som: lät dem läsa i en bok, hvars innehåll flickorna försäkra sig icke hafva förstått, och ställde flera frågor till dem, hvilka de på ett tecken af den medföljande hustrun besvarade med ,ja,. Framför allt hade man anbefallt dem, att icke nämna något för föräldrarne. Den 45 Februari hade flickorna medföljt hustru R. till klostret, utan att veta ändamålet med sitt besök; här var deras cmottagande redan förheredt af den katholske presten, och de blefvo, oaktadt deras tårar och böner, qvarhållna och ställda under en nunnas uppsigt, som icke lemnade dem, och hvilken med de hiskligaste berättelser sökte inverka på barnen. Sålunda berättade hon, att hon en dag varit på judarnes begrafningsplats, der hon hört jemmerklagan på en graf, och då hon sett i den, hade hon varseblifvit ett lik, som läg i eld och lågor och beklagade sig, att det evigt mäste brinna, emedan det varit jude, e. Detta omvändelseförsök, som erinrar om en förgången tid, står likväl icke ensamt, emedan icke mer än fyra veckor förut en dylik omvändelsehistoria tilldrog sig uti ett karmeliterkloster i samma stad. — Från Rhentrakten skrifves, att kölden är ovanligt sträng, mellan 16—19 grader, och nöden hos de fattigare klasserna blir med hvarje dag större, i anseende till bristen på ved; härtill kommer pä vissa orter (såsom i Koblenz) äfven brist på vattentillgång, emedan brunnarne äro nästan torra, och åtskilliga vattenledningar tillfrusit. Under dessa omständigheter är man likväl i mycket bekymmer för ett hastigt inträftande töväder, i anseende till de ofantliga snömassor, som ligga upptornade på bergen rundt omkring.