Aftonbladet – 12 mars 1845, sida 3

kymmer för framtiden, och tankan derpå stad gade hos dem småningom beslutet att tillsam. mans ända sitt bekymmersamma lif, och omsi: der, efter besöket vid la Morgue, gick detta be: slut till verkställighet. Man hemtar kol oc starka drycker, och den förfärliga akten börjar Men sedan det gemensamma sjelfmordet var til hälften verkställdt, saknar Chevreuil mod att fullborda detsamma. — Allt detta ligger ju i en så naturlig följd, och öfverensstämmer så väl med den tilltalades karakter och öfriga förhållanden Det är otvifvelaktigt att här kan icke vara fråge om något mord, då det tydligt är ett gemensam sjelfmord, ehuru endast till hälften utfördt. Chevreuil kan följakteligen icke beskyllas för at hafva mördat Coelina Bronne; han är endast delaktig i hennes sjelfmord. Men vår lag straffar ej sjelfmord, ty sjelfmord är intet brott; följakteligen är delaktighet i sjelfmord icke heller nisot brott. Men äfven från en annan sida M. H. må ni betrakta saken. Jag vill erinra följande: sedan j nu kännen hela den anklagades lefnadslopp, si kunnen j också lätt inse att en yngling, som redan från barndomen tydligen är olik andra menniskor, som redan vid femton års ålder i vild örtviflan gör sjelfmordsförsök; som efter vittnens utsago sedermera alltid varit af en dyster och sluten karakter, och ofta talat om sjelfmord; let är tydligt, säger jag, att en sådan person icke iger full intelligens, full psychisk frihet. Han ider otvilvelaktigt af monomani, och det är i ett sådant tillstånd han begått den gerning, man vill stämpla såsom mord. Han är följakteligen, äfven om han skulle hafva begått ett sådant brott, derför icke tillräknelig. Presidenten: Anklagad, har ni något vidare att anföra till ert försvar ?) Chevrewil: Nej.n Presidenten förklarar derpå debatterna slutade;