Aftonbladet – 12 mars 1845, sida 3

gor, som anklagelsen hopat. J hafven blott hört factum, och de omständigheter, som med anklagelsen äro förenade. Men för att rätt bedöma den olycklige, som i dag fått sin plats midt emot eder, är det nödigt att gå något tillbaka, att lära känna hans antecedentia. Han är tjugufem år gammal, af svag och egenartad organisation. Redan i hans barndom hade vissa omständighe: ei bidragit att utveckla honom på ett egenartad! sätt. Redan tidigt hade han olyckan att förlors sin mor. Fadren, som ingick ett nytt äktenskap, erhöll i detta flere barn, och af styfmodrer alltid förskjuten, blef Chevreuil således redan från vaggan öfvergifven och beröfvad de råd, de exempel och den ledning, som kärleksrika föräldrars vård lemnar. Delta gaf hans lynne redan från första början en rigtning till tungsinthet, gjorde hans karakter skygg och dyster. Redar vid tolf års ålder sändes han utur föräldrahuset, och sattes i lära hos en handtverkare i Paris. Utkastad i vida verlden, i denna späda ålder ställd utan någon ledande vän, utan något stöd. var hans ställning onekligen ganska vådlig. Efter någon tid öfvergaf han oför modadt sin mästare, och försvann alldeles; och då han en tid derefter kom till rätta, erkände han att, plågad af dystra tankar, han haft för afsigt att laga lifvet af sig, men ej haft mod att utföra sitt förehafvande Sedermera bytte han om handtverk, och har arbetat hos flere mästare, alltid med flit och omsorg, så att han haft sin utkomst. Hans lynne förblef dock alltid dystert, han hade ofta funderingar på sjellmord; man har ofta hört honom tala derom, och han var alltid främmande för sina jemnårigas nöjen. Omsider gjorde han bekantskap med Coelina Bronne. Hon flyttade till honom, och var af honom ömt älskad. Men om han också förut genom sitt arbete ensam väl bergat sig, så blefvo nu tillgångarne otillräckliga för bådas underhåll. Detta fördystrade deras sammanlefnad. De meddelade hvarandra sina be