en dålig förvaltning kunna motverka de åtgärder iksbanken vidtager för realisationens betryg:ande;: men om man jemnför deras administration i 2 sista kritiska åren med riksbånkens, så tror jag icke, att de behöfva frukta för något oblidt omdöme i detta afseende. Den sista stora anmärkningen emot privatbankerna är, att deras sedlar vid flera tillfällen icke uppfylla sin bestämmelse att de gå och gälla såsom penningar, och denna anmärkning kan på intet sätt motsägas. Men om man är billig, så skall man äfven medgifva, alt dessa banker medfört stora fördel:r. De hafva brutit ett slags bestämdt monopolium. ce:ler ett förtryck, som på åtskilliga ställen af några få kapitalister celler köpmän utöfvades mot den omizgande orten; ty allmogen låg så uti deras händer. att de nästan godtyckligt bestämde priset på deras produkter. Detta har blifvit förebygdt genom lemn de kassakreditiver, hvarigenom konkurrensen utvidgades och produktionen lifvades i bredd med stegrade priser och lättad afsättning. Men, utan att taga handeln i hetraktande, hvilken lättnad, jemnhet och säkerhet i den större produktiva rörelsen har icke denna kassa. tiligång beredt åt ordentlige näringsidkar bankerne hafva dessutom varit de första m här infört en nyttigare och mera bankmessig iningerörelse, liknande bankernas i andra lände Rikshanken har dervid gjort intet annat än i g derfvat våra varor i detta afseende, och derföre klagar och klandrar man nu så bittert, att privatbankerna endast lemnz sina lån på korta tider. Just i detta förhållande ligger, efter min tanka, grunden till en stor del af det hat och missnöje, som de uppväckt emot sig; ty den svenska allmänheten är boiiskämd och illa uppfostrad i detta fall. Den har vant sig att. få lån på långa tider, heldst så att msn icke i hela sin lifstid behöft tänka på hela summans inbetalning, och när då privatbankerna icke låna på dessa vilkor, så har man fält ett agg till dem derföre. Men för min del räknar jag dem detta tillgodo, och erkänner gerna deres förtjenster. Problemet är så!edes nu efter min tanka, att söka förekomma privatbankernas närvarande olägenheter utan att uppaffra de fördelar, som de medfört. Projekter hafva i det fallet blifvit framställda, som visserligen ega förtjenster, men som jag tror också hafva sina motsvarande brister. Ett af dessa projerter har varit, att privatbankerna skulle få bestå, ma röra sig med riksbankens mynt. Iden är vacker och den skulle upphäfva privatbankernas största oägenhet, nemligen att deras sedlar i vissa fall äro al sämre och ogiltigt mynt, men en talare före mig har, dels i sin reservation och deis muntligen ådagalagt. hvad som också är min öfvertygelse, att om privatbankerna befrias från skyldighet och omtanka aw infria egna sedlar genom riksmynt,så skulle desamma, med afseende endast och allenast på sitt eget bästa, chvad man ock ville regiementera, komma att drifva den lånerörelse, som eger den största wvinston, det vill säga just den förderfliga diskonteringen; ty att lemna kreditiver tvingar dem alltid att hälla en räntelös kassa, hviiket de kunde undvika derigenom, att lånen. lemnades. på långa tider. Under nuvarande förhällande är deras eget intresse deremot att genom den hastigare cirkulation, som alltid ätföljer dessa kreditiver, samt uppoch afskrifningsräkningar, få riksmynt; ock för behofvet af sin vexling. Man tage bort detta motiv genom hela rörelsens bedrifvande med riksmynt; så skall äfven den bättre del af rörelsen, som nu derpå hvilar, försvinna, och endast den sämre komma att återstå. Detta inkast emot förslaget, att privatbankerna skulle röra sig med riksmynt, är obestridligt, och enligt min tanka, afgörande. Derjemte kan man anmärka att projektet icke låter sig verkställa, alldenstund dertill fordras ständernas beslut, att riksbanken skulle ingå på dessa transaktioner med privatbankerne och Rikets Ständer äro,. efter min tro, icke så sinnade att de vilja medgifva sådant, utan säga då, att om riksbanken skall hafva någon gemenskap med privatbankerna, och stå någon risk.för dem, så må den också stiga fram ensam och taga hela vinsten för sig, På dettasätt kommer man till det tredje alternativet, eller att privatbankerne skola ersättas af riksbankens filialkontor. Mcn med filialkontoren inträffar då den omständigheten, att ständerna, som blefyo det nya bankobolaget, äfven der voro så sinnade, som de nu äro vid riksbankens förvaltning 0. s. V., att de helst bedrifva den beqvämå diskontrörelsen, som de älska så mycket, och säledes alldeles icke lagstiftade för den bättre rörelsen; utan för den sämre; hvadan hela effekten blef, att vi ytterligare välsignades med 3 å 6 små diskonter. . Då det således under närvarande omständigheter icke är att hoppas någon förbättring, men möjigtvis försämring af dessa förslag, så finner jag, som nu icke vill öfverskrida gränsen af den föredragna punkten, mig föranlåten, att angående densamme konkludera derhän, att privatbankerna böra få exitera, med rättighet att utgifva egna kreditsedlar.n