skola anföras emot (N. N.); att ejl åsidosätta! hvarken den anklagades intressen, eller samhäl lets, som anklagar honom; alt ej kommunicer: med någon, ända till dess att edert beslut ä! kungjordt, och att lyssna, hvarken till. fruktar eller vänskap, hat eller illvilja; att efter öfyer. vägandet af anklagelsen och: försvaret, med o parliskhet och fasthet, såsom det anstår en rätt. skaffens och fri man, efter samvete och inre öf. vertygelse fatta edert beslut. — Hvar och er af juryns medlemmar, af presidenten serskild! uppropad, svarar, i det han upplyfter sin band mJag svär det. Omedelbårt derefter börjar läsningen af anklagelseakten, derefter vitinesförhören, interrogationen och debatterna. Ransakningen och debatterna i ett mål; en gålg började, böra eter re. gel fortsättas uten afbrott, och utan något slag: meddelande utåt, ända till efter juryns delibera tion. Presidenten kan endast suspendera debatten på så lång stnnd, som är nödig för att låt: domare, jury, vittnen eller den anklagade hemta sig Under ransakningen kan hvarje juryman annotera, hvad som synes vara af vigt. Han kar också, efter att hafva begärt ordet af presidenten, framställa frågor till viltnen och den anklagade. Den anklagade sitter midt emot juryn; vänd till den; alla vittnena ställas så att de, vände till juryn, svara på presidentens frågor, och presidenten fäster serskildt juryns uppmärksamhet på de svar eller upplysningar, som synas honom af serdeles vigt. Så väl generaladvokaten som defensor framställa sina påståenden och försvar, rigtade till juryn. Omsider förklara presidenten debatterna slutade, och gör en resumå al affären för juryn; påminner den i korthet om vigten och beskaffenheten af dess åliggande, och framställer till besvarande följande hufvudfrågor, hvilka i serskilda fall modifieras, i mån af målets beskaffenhet: g 1. vär den anklagade skyldig att hafva. begåti