riksstånden fällda yttranden skulle innefatta tillvitelser emot fortifikations-korpsens officerare. af de personer, som varit vid arbetenas verkställishet kommenderade, utan att lemna något afsecn!e å hvad de i insändarens föregående artikel, ii! jomförelse med hr öfverstens anmärkningar, gjorda utdrag ur diskussionerna kunna innehålla till veder:izgning af hr öfverstens förmenande. Under sådana förhållanden kan det snses ändamålslöst att ingå i några vidare vederläs2n ingar; ty man må, under en kontrovers, framläg huru öfvertygande motbevis i en sak som heisi. så gifves dock personer,som upprepa ständigt änvna gamla föreställningar, likt sagoberätterskan, då bon för små barn upprepar sitt enformiga: det var gång en gumma, som hade en skinnpels, den bi: hon, den stötte hon, har du hört det förr? — dat varen gång en gumma — och så vidare, in infinitum. Det är nu en gång så, att hr öfversten vill att man inom Borgareoch Bondeståndenr sig på ett förnärmande sätt emot ingeniörkor:sens officerare; och då han en gång sagt detta iper det icke att ådagalägga, att man inom dessa san! hvarken talat förnärmande om denna korps eller ox några dess officerare. Man har omnämnt att en spricka finnes i ett brandhvalf, hvilket icke kunnat förnekas (felet må ligga i husets grund, i någon tillfitiighet eller måhända någon outredd naturkraft, ce kan göra detsamma): detta innebär likväl enligt br öfverstens förmenande ett grundlöst klander, högst orättvist emot ingeniörofficerarne, och på köpet bemtadt ur en grumlig källa, och de hedervärda vilstagsmännen, som nämnt sådant uppträda offoutsen med sqvaller och osanningar. En hop amoowkningar, rörande planen för Waxholms befästn: m. m., hvilka, inom parentes sagdt, ytterligare ie kunna kompletteras med åtskilliga upplysninga om kommit insändaren tillhanda, ) kallar hr öfversten lösa förmodanden, och en i följd af allt ita dragen slutsats, att arbetet vid WWVaxholmen icke är utfördt med behörig omsorg, kallas för ett s ologiskt tankesprång. För att ställa allt detta sn rätta plats, vore väl först nödvändigt att ins. en finge tillfälle att med hr öfversten kollationc:; sina begrepp om logik, hvilka enligt all sannolstict lära vara temmeligen skiljaktiga ifrån hr öfverstens; men detta lärer väl icke kunna ske, då hr rsten afsagt sig ytterligare skriftvexling i ämne. något hvari ins. för sin del också gerna instämmer. Sedan allmänheten känner hvad ä b: sidor uti ifrågavarande ämnen är anfördt, kan rtid all vidare tvist derom vara öfverflödig. En obetydlig erinran kan insändaren väl icke underlåta i anl. af ett yttrande i hr ö:vorstens sista artikel till försvar derför, att arbetet på Yaxholm icke längre framskridit. Hr öfversten säger nemh: det är likväl ej förr än år 4841 som : 1s Ständer beviljade anslag till Waxhbolmen, d i mer än 350.000 rdr årligen, i stället för 100.029 un begärdes; och således temmeligen ursäktlic: om tills nu icke mera kunnat uträttas Den som löser detta kan icke gerna förmoda annat, än alt bott den nämnda summan kommit detta arbete! 20; det bör likväl icke vara hr öfversten obek: t redan är 4837 behagade högstsalig Hans Maj. Car! XIV JOhan företaga en utfart till NWaxholmen för att taga denna fästning i ögnasigte, och följden hära blef att för iordningställande af fästningen Iyftades till en början det s. k. lilla kreditivet (200.090 I bko). Om således ständerna också icke före är 1544 kommo i tillfälle att lemna ett anslag för br.:,i2 ändamål, voro, såsom man ser, medel likväl år förut härtill disponerade, och hvad med dessa iunnat uträttas måtte väl äfven komma i betraktanid?. Hr öfversten tyckes i sin sista artikel nnerligt intresserad af att få reda på hvilken insin jiren är; men som de af insändaren gjorda framst: inligar endast och allenast röra sak — icke pc:s — och ins. för öfrigt är för hr öfversten en h obekant person, som med hr öfversten sa endast på detta stridsfält, så må han tills bibehålla sin anonymitet. ch hållet ) Den som för några år sedan besökt: Vaxholm, påminner sig säkert de nerrifna mr? sväggarne, kort förut uppförda, i batteriet mellsu i anonerna. Något experiment i detta afseende huc2 väl icke varit af nöden, då flere nyligen ej långt från våra kuster anlagda fästningsverk kunnat tjena till modell. RR r— HJ (Inöreg på begäran ) Äger Kongl. Serafimer-ordens-gillet rätt att upplåta mathållningen vid något hospital utan auktion !!!? Insändaren tvifliar derpå. Förhållandet är sådant, tt Antnanranäran vid Wadetena hasnital. som år