Aftonbladet – 8 mars 1845, sida 1

RIESDAGEN. UTSKOTTS-BETANKANDEN. Af KonstitutionsUtskottets sednast till Riks stånden ingifne betänkanden anmärka vi följan de, som väl redan blifvit i Stånden föredragne men likväl först i går blifvit i tryck utdelade nemligen: —M 27, med förslag till ändring i Riksdagsordningens 14 8, angående representationsrättigheten för Stockholms stad. Inom KonstitutionsUtsk. är, af Borgareståndets nu: varande vice talman, Hr Brinck, fråga vy t om ändring i 4 mom. af Riksdagsordningens 44 8, åsyftande att för Stockholms Borgerskaps riksdagsmannaval bereda närmare öfycrensstämmelse med hvad angående representationen för rikets öfrige städer är i nämnde grundlag stadgadt. De skiljaktigheter, som enligt 44 Riksdagsordningen förefinnas mellan föreskrifterna om riksdagsmannaval i Stockholm och dem för öfriga städer bestå hufvudsakligen dels deri att, af det antal riksdagsmän hufvudstaden eger Välja, tre ovilkorligen måste utses bland magistratspersoner samt de återstående sju inom serskilda klasser af borgerskapet nemligen 2 grosshandlare, 1 fabrikör, 4 minuthandlare och 3 af embeten och handtycrkerier, hvaremot rikets öfrige städer är öppet lemnadt att välja det för dem bestämda antal fullmäktige bland borgare eller magistratspersoner, — dels deri att för valbarheten till elektor af borgerskapet eller riksdagsman för Stockholm det särskilda vilkor eger rum, patt en grosshandlare betalar minst 20 rdr, en fabrikör eller minuthandlare 40 rdr och en handiverkare 5 rår till staden i årliga. utskylder, — då deremot någon sådan census icke är för de öfriga städerna bestämd. Efter hvad motionären under öfverläggningen rörande detta ämne i Utsk. anfört, har erfarenheten ådagalagt, hurusom svårigheter kunna vid riksdagsmannavalen i Stockholm uppstå för att, inom en eller annan af ofyannämnde fördelningar eller klasser. finna, till föreskrifvet antal, personer, som på en gäng ega alla erforderliga cgenskaper för riksdagsmannabefattningen, och tillika äro villiga att densamma emottaga. Påtagligt är, att all olägenhet i detta hänseende skulle undanrödjas, om Stockholms borgerskap inge, utan att vara bundet af klass-skilnader, bland stadens borgare eller magistratspersonervälja sina 10 riksdagsmän, på sätt riksdagsfullmäktige inom öfriga städer utses, Skäligen lärer icke kunna invänlas, att den för Stockholm ifrågaställde förändringen skulle, såsom afvikande från principen af klassval, nedföra rubbning af grunderna för nuvarande repreentationssätt; ty borgerskapet bicfye ändock icke erättigadt att välja utom stadens i allmänhet valara personal af Borgareståndet. Väl torde böra nedgifvas, att Stockholms borgerskap, under hänsigt ill dess ansenligen större talrikhet och den betydliga kilnad i förmögenhetsvilkor, som mellan flere ledanöter så väl af handelssom handtverksklasserna cer rum, företer ett olika förhållande vid jemförelse ned borgerskapet i rikets öfriga städer; men denna likhet är dock ej af så väsendtlig beskaffenhet, att len må anses, i lagstiftningen om val af riksdagsullmäktige till bestämdt antal, erfordra andra skiljktigheter, än bibehållandet för Stockholm af det oilkorliga stadgandet om valens medelbara verkstälande, äfvensom af viss census för både valmän och iksdagsfullmäktige af stadens borgerskap, hvilken ensus Utsk, likväl, då klass-skilnaderne vid valen af