Aftonbladet – 3 mars 1845, sida 1

M. H., tvertom; det är otvifvelaktigt ätt han i orunden eger en god karakter; ty skulle ej flere ars oförvitlig vandel utgöra nog tillförlitligt bevis derför? Betrakten också hans uppsyn, nu ned: tryckt af den långvariga fångenskapen, höljd a tårar och blygsel ati befinna sig på denna bänk inför eder. Ser han väl ut som en i grund för derfvad menniska? Synes han behöfra ytterligare bestraffning? Nej, jag är öfvertygad att j redan inom er hafven beslutat hans frikännande. Afven under sitt vistande här i Paris, sade ag, hade denne unge man aldrig varit inveckad i något åtal. Men efter en lång, oförvitlig vandel skulle likväl äfven han genomgå syndafalet. Han gjorde bekantskap med en flicka; käreken fängslade honom; de stormande passionerna, med ens väckta i det ungdomliga hjertat cxommo honom ett ögonblick att glömma pligens bud, och han afvek från den väg han hitills vandrat. För att tillfredsställa de behof för skade utgifter, hvartill passionen förledde honom, ör att bereda sig utväg att med gåfvor tillvinna ig den han älskade, glömde han pligt och heder. Tan har felat; ban har erkänt det redan i förta instruktionen; han har också i dag erkänt et inför eder sjelfva; han söker ingalunda öferskyla eller dölja hvad han felat, och är sjelf en första att fördöma sig.n : Sen der M. il. hvad jag ville säga eder. Har cke denne unge man dessutom med fem minaers fängelse, som han redan måst uthärda uner den förberedande ransakningen, blifvit tilläckligt straffad? Och då han nu står inför eder, gger hela hans framtid, bela hans återstående efnadsbana i edra händer. Betänken detta noga. )Jenne unge man, med en tillförne oförvitlig vanel, med en i grunden god karakter, men som i tt ögonblick af passionens öfverilning blef brottsg; en man, som redan i fem långa månader liktat för detta brott, väntar nu af er sin slutga dom. Sägen j skyldig, så hafven j också på