Aftonbladet – 3 mars 1845, sida 1

I ZN-BBT8SRTX rm HH HW H-HÅR r BB BO VÄL X K —vidgår hvad han felat; du hör vittnesförhören, hvilka intyga och bekräfta hvad den brottslige erkänt. Du hör derefter generaladvokaten, på dessa faeta stödjande sin anklagelse, tydligt ådagalägga brottets natur, och nödvändigheten af den brottsliges straffande, och du tycker nu alt det knappt är möjlist att betvilla sakens utgång; ty du har här ett fall;j der brottet är genom der tilltalades egen bekännelse, och af vittnens dermed ölverensstämmande utsago, Svllkomligt ådagalagdt. Men du dröjer qvar öfver Defensors plaidoirie, öfver juryns yttrande, och på frågan om Thibaut är skyldig eller ej, hör du slutligen svaras: på heder och samvete efter majoritetens beslut: teke skyldig, — samt domstolen till följe deraf förordna om den anklagades frigifvande på stället. Men har du uppmärksammat Defensors plaidoirio, så har du hört honom säga: Sen här, mina herrar al domstolen, mina herrar fi juryn! Sen här en ung man, född i en stilla landsort; uppfostrad af goda, fläckfria föräldrar, har han i sin ungdom varit lycklig nog at eza den ledning, som kan och bör srundligga goda grundtser för framtiden. Se här intyg från oriens asörjare, se här beiyg från grannar och akade medbor gars I hans hemort, at hvilka j kunnen se alt Lvad jag sagt eger full grund. Se bevis, alt denne unge man tillförene städse visat ell godt och stadgadt upplörande och alIrig gifvit an!edning till tvifvel om god moraitet. Föräldrarne ega flere barn, huset blef ör trångt, gossarne måste ut, och så kom denne ill Paris, för alt söka sin utkomst. Under hela sin vistelse härstädes har han varit anställd hos n och samma principal, och ett stilla och stadsadt uppförande har visat att han icke var ovärlig det förtroende hans husbonde ir från år i ;skadt målt skänkte honom., Häraf kunnen j se, alt denne yngling alldeles icke hörer till mängden af dåliga subjekter, Nej,