Aftonbladet – 3 mars 1845, sida 1

lemmar, och midt emot dem, till venster om domareplatserna, är den anklagades inhägnade bänk, nedanför hvilken defensor har sin plats. Midten af salen är upptagen af advokaternas barreau, vittnen och municipalgardister, och närmast ingången är en serskild afdelning af salen upplåten åt publiken. Till venster om domstolen leder en deuxbattans till domarnes rådsal, till höger en annan dörr till juryns deliberationsrum. En dörr från den anklagades bänk leder ut till en korridor, hvarifrån en trappa går ned till conciergerifängelsets underjordiska hvalf, der de anklagade förvaras till domedagen. I midten afsalen leda dörrar till höger och venster till serskilda rum, der vittnen för anklagelsen och vittnen för försvaret, hvardera serskildt, uppehålla sig intill dess de framropas. Domare och advokater bära domstolens egna kostym, en svart, fotsid kåpa med vida ärmar och kort krage, samt silfverkantad mössa. Domstolens inträde sker hvar gång med en viss ceremoni: deuxbattangen uppslås, tre korta, hårda klubbslag tillkännagifva vederbörandes ankomst, och dervid uppresa sig alla närvarande och förblifva stående intill dess domarne intagit sina platser. Nu aflägger juryn eden att på heder och samvete döma; greffieren uppläser dernäst ramsakningshandlingarna i målet; sedermera förhöras vittnena och den anklagade, och sluteligen börja debatterna. Det franska rättegångssättet i brottmål eger någonting från våra svenska former så afvikande, och hela karakteren, äfvensom också stundom utgången af domstolsdebatterna, äro här så egenartade, att begreppen om rätt och orätt, med hänsyn till de hos oss brukliga kännetecknen derpå, understundom blifva nära nog förvillade. När ett brott angilves, eller anledningar dertill finnas ,: så anställer generalprokuratorn, eller hans underordnade, och instruktionsdomaren undersökning, hvilken granskas vid första instansens rätt, hvarefter, i mån af sakens natur, om brot