LÄROVERKSFRÅGAN, BETRAKTAD AF DOKTOR REUTERDAHL. (Forts. fr. JM: 47.) I det följande af sitt yttrande öfvergår Hr R. till försvaret af klassinrättningen i de gamla skolorna, hvarvid han kommer till ett betraktande af individernes förhållande till det hela, som stöter så nära på tidens politiska grundfrågor (om sam hällsmedlemmarnes rättigheter och skyldigheter i förhållande till samhället sjelf, såsom enhet), att man frestas tro, det Hr RB. till en stor del skrifvit dessa rader, mindre för skolfrågan, än för politikens räkning. Detta må ock gerna vara, enär man ej kan neka, att barnauppflostran till sitt system bör inrättas så, att det till sina principer motsvarar hvad man anser med rätta böra möta den ut ur skolan i samhället inträdande mannen, så att han göres duglig för detta. Men har nu Hr RB. härvid anfört saker, som antingen äro i en så naken allmännelighet uttalade, att de fullkomligen lika väl låta säga sig om det Nya skolsystemet som om det Gamla, eller som, de talaren kommer något mera ned i enskildheter vida bättre sägas i och för det Nya, än de Gamla; så finner man, att han, för hvar och en, som tänker på hvad han hör eller läser, Visserligen icke vederlagt hvad han ämnat. Låtom os: betrakta några af hithörande tirader: Vårt (d. v. s. vårt Gamla) läroverk fåster et! lika stort afseende på hvarje lärjunge för sig som på samtlige de lärjungar, som bredvid hvarandra uppfostras. Det försummar icke individen, mer det betraktar honom, icke blott som individ, föl hvilken något enskilt behöfver göras, utan som medlem af ett samhälle, af en mensklighet, för hvilken något gemensamt gäller. Det låter således individen göra framsteg, men bredvid andrs