Aftonbladet – 28 februari 1845, sida 1

zirater, sina tomma fönstergluggar, från hvilka månget herrskaröga fordom skådat öfver nejden. Till höger qvarstår hälften af ett ofantligt torn, hvaraf du med häpen förvåning upptäcker den andra hälften ligga nedstörtad i djupet, vid foten af berget, men icke söndervittrad, såsom vore den ödelagd af tidens hand, utan ännu fast sam manhängande, så att du vore frestad att försöka sammanpassa de åtskiljda massorna, ett bevis, på en gång, för styrkan, hvarmed den gamla Pfalzborgen blifvit sammnnfogad i sina delar, och för styrkan af den kraft, som utöfvat förstöringens verk. Förbi ruinen ilar blicken girigt ut öfver en del af den djupt ned i dalen liggande staden, öfver Neckar och Neckardalen, bortåt de blå höjderna, som i förgrunden begränsa landskapet, men till höger och venster är utsigten ännu inskränkt af några kullar, och det är först då män anländt ända upp till Königstubl, som ögat får nästan 0begränsadt blicka ut åt alla sidof, och från toppen af det här uppresta tornet, hvilket tillkter dig eppstiga ännu 442 trappsteg, erbjuder sig ett bänryckande panorama öfver Rhen och Neckardalen och öfver Baden och Hessen, och Bayern och Wärtemberg och Nassau, och le pays de la grande nation, så att man härifrån på en gång kan titta in i mer än ett dussin sjelfständiga furstendömen och konungariken. Längst i norr synes i det blå fjerran Taunus och tornen af Mainz och Frankfurt; närmare: Darmstadt, Worms ech Speyer med sina ståtlige torn; åt en annan sida Tillyburg och Waldenburg och Ratzebogel i Hohenloht, och Heilbrbnn ooh tornen af Ulm, som skjuta upp öfver de vågiga