Aftonbladet – 27 februari 1845, sida 3

LANDSORTS-NYHETEE:. Carlstad d. 22 Febr. Förre fästningsfången Nyqvist, hvilken för omkring 3:ne år sedan återkom hit till staden efter utståndet tre års fästningsstraff, och emot hvars uppförande under denna sednare tid ingenting anmärkningsvärdt försports, verkställde sistliden Söndag kl. 44 f. m. här i staden en stöld af det djerfvaste slaget. Ehuru folk passerade fram och åter på stora torget härstädes, företog sig Nyqvist likväl att vid denna tid på dagen uppbryta dörren till det af sidenbandlerskan Trozelius frän Stockholm begagnade saluståndet, der han tillgrep 73 st. större och mindre silkesdukar, i värde af omkring 300 Rdr, efter fabrikspris. Så till vida lyckades detta djerfva företag, att Nyqvist obemärkt praktiserade sig in i ståndet och stack silkesdukarne innanför sina kläder, men dermed vände också lyckan honom ryggen, ty då Nyqvist utkom ur ståndet, bar det icke bättre till, än att en mansperson passerade der förbi, som, kännande Nyqvist och märkande hans förehafvande, genast satte efter och med andra personers tillhjelp grep honom. Päföljande dag skulle Nyqvist undergå ransakning för berörde förbrytelse, men en stund förut, innan han borde inställas för domstolen, tillfogade han sig med knif en ganska djup inskärning å halsens högra sida, hvaraf Nyqvist säkerligen ljutit döden, om han icke genast blifvit förbunden. Nyqvist förvaras nu på lasarettet, och all anledning är att förmoda, att han tillfrisknar. (C. T.) Örebro d. 22 Febr. Man har mycket klagat öfver poströfverier eller poststölder, som tid efter annan inträffat både här i orten och annorstädes. Brist på vaksamhet hos vederbörande torde ofta, om icke oftast, gifvit anledning till slika illbragder. Stundom synas dock posttjufvarne försumma sin tid, just då det för dem vore som lägligast att taga allt, hvad posten medförer. Så i onsdags 8 dagar sedan, om det är sannt, hvad vi hört berättas, då postiljonen ett stycke bortom Wredstorps gästgifvaregård ingick på ett ställe för att taga sig förfriskning och postföraren jemväl aflägsnade sig. Hästen, som förmodligen tyckte det vara nog kallt att stå stilla och ledsamt att befinna sig ensam derute, kanske äfven utan all förtäring, och ej qvarhölls på stället af något slags band, tog sitt parti och begaf sig allena med postväskan på vägen åt Tiveden. Ledd af instinkten eller af ett mer än vanligt godt hästförstånd, vek han dock ingenstädes af, utan gick sina sju fjerdingsväg stora landsvägen framåt samt anlände sjelf välbehållen och med oplundrad väska till Bodarne, der han rigtigt aflevererade det medförda godset. Hade vi i allmänhet sådana hästar och så beskedliga posttjufvar, så vore det skäl att ej vidare begagna postiljoner och postbönder, hvarigenom en ej obetydlig besparing skulle uppkomma för postverket. Det, som en gång duger, torde dock en annan gång blifva vådligt att försöka. Hvad postiljonen hette, och hvarifrån han var, hafve viicke hört, emedan vi så sent i går inhändigade ofvanstående, att vi ej hade tillfälle att begära delaf de rapporter om saken, som sannolikt ingått. Mariestad d. 22 Febr. Ar 48442 hafva å härvarande länslasarett blifvit vårdade 478 personer, af hvilka 330 blifvit utskrifna friska, 43 förbättrade, 22 obotade, 24 döda och 89 äro qvarliggande. (M. W.) Iidköping d. 22 Febr. Vintermarknaden härstädes, hvilken började i Thorsdags och nu-som bäst pågår, har varit, åtminstone de tre första dagarne, ovanligt litet besökt, oaktadt det goda slädföre vi hafva. Tillgången på Lin var första marknadsdagen stor, och priset derå 4: 36 å 5: 42 per lisp. Spannälspriserna äro: Hvete 43 å 14 Rdr, Råg 7: 24 å 7: 32, Korn 4: 224 å 5 Rdr, Ärter 8 å 8: 24, Hafre 5: 8 per tunna, allt Rgs. (L. An. T.)