efterlefnad ställa, till dess politieoch brandordningarne blifva fullkomligen utarbetade och kunna af trycket utkomma. Detta reglemente ir affattadt i den originella och, såsom det nu ör tiden förekommer oss, nästan humoristiska til, som man icke sällan återfinner i flera dylika ildre påbud, och kan således verkligen förtjena att såsom en kuriositet genomgås. Reglementet börjar nemligen med: att alla husen uti hvart större qvarter eller brandmä;sterskap skola af politiecollegio numereras, — — samt att hushållen och hyresmännen uti hvart ,hus komma jemväl hos politiecollegium att annoteras :och numereras, så alt elt, tu eller flerel: phuushåld som bo i elt hus, kunna till hvart wvackthåld förordnas, hvilket beqvämligast efter! mantalslängderne skie kan (Y 4 och 2). Vidare skulle hushållen och hyresmännen, som pi hvart qvarter blifva pålagde att utskicka brandpvakt, komma att indelas i vissa rotar, så att sex ptagas i hvar rota, och en af de beskjedligaste vibland dem sättes till brandrotmästere (Y 5). Efter hvart och ett qvarters storlek skulle sedan en brandvaktmästare förordnas, så många som nödigt pröfvades; och böra de, heter det, hafva på deras portar en tafla, hvarå står skrifvet: pBrandvacktmästaren i det eller de qvarteren. (N 4. Antalet af brandvakten fastställdes vidare till 24 man i staden inom broarna, på Norrmalm och Blasieholmen 32 man, på Ladugårdslandet 8, på Kungsholmen 2 och på Södermalm 20, eller tillsammans 86 man, så indelade, att visse af hvart qvarter hvarje natt komme alt utgå. (8 5.) De skulle följas åt, två och två med hvarannan, börandes den ene hafva en skramla i bälS d I 1 S 1 j j 4 ptet och en handbåtshake i handen, den andre en yxa och elt läderämbar, samt, när mörka nätter äro, en liten lyckta, uti hvilken rotan bör anpskaffa sig sjelf ljus. (Y 6.) Det stadgades äfven, att såsom inga qvinfolk och pojkar få härvid pbrukas; alltså bör hvar och en huscgare eller hyresman, som kommer att hålla brandvakt, förput skaffa sig en karl, som är tillreds, när dess ordning infaller. Den som icke sjelf hade karl, skulle ,betala uti läija sexton öre silfvermynt för någon af de karlar, brandvaktmästaren för sådant ptillfälle borde hafva till bands. (S 9 och 40.) I afseende på sjelfva väktarens skyldigheter finnes föreskrifvet, att de skulle hålla sig stilla och ptyst på gatorna, förutan oljud, raas och skratt, eller hårdt tal och sqvaller, och borde icke ropa på något fönster allenast derföre, att eld deruti synes, (Y 42) men hvar gång klockan slår timslagen skulle brandvakten ropa hvad klockan är slagen, tilläggandes: Guds härliga, milda och mäktiga band, bevare vår stad, för eld och brandpy, äfvensom vid eldsvådor, sedan de blifvit släckte, brandvakten måste ropa med hög röst: Gud vare ärad, elden är släckt. Brandvakten skulle skramla när slagsmål timar eller någon blir öfverfallen vatt han nödgas ropa hjelp, så ock när de finna någre tjufvar i verket begripne att stjäla celler pbära misstänkte bördor. Sammaledes,, heter det Ihar ock brandvakten makt att skramla, der nå gre obetänksamma eller druckne partier skull Idem öfverfalla. (8 49.) Ingen fick zå in på nå gon krog, källare eller kaffehus att supa oc dricka, utan i fall de skulle höra något bulle; lveller oväsen dersammastädes, hade de sådant ho: närmaste vakt att angifva. (N 48.) De som mer hugg och slag eller skällsord förförde sig på brand vakten; skulle dömas efter krigsoch sjöartiklar Ine, likasom för brottet hade skjett emot en anna Inkonegl. vacht; men om brandvakten sjelf me Ihugg och slag, skälsord eller oanständigt tillta Iskulle utan fog angripa någon, som går förb Iborde han böta tredubbelt högre, än allmän la Ininnehåller, eller beläggas med kroppsplikt efte I straffordningen. (N 22.) Slutligen föreskrifve latt brandvakten skall vid skramlandet se sig nog Iföre, att icke af sjelfsvåld eller i oträngdt mi skräma de åkandes och kiörandes hästar till ske nandep, (Y 25) äfvensom att ingen husbonde el ler matmoder fick tillåta någon af deras foll barn, pojkar eller drängar, att hafva skramlor husen, hvarmed de kunna bry och irra brand ,vakten, vid bot af 40 daler sillvermynt. i Häraf kan inhemtas, dels, att skyldigheten ti iq -I SS M nattbevakningens besörjande ifrån början varit el! kommunalt eller borgerligt åliggande, som be ,Isörjts antingen af innevånarne sjelfve eller me :legdt folk, som hvar och en i sitt ställe anskaffa tl dels också, att denna skyldighet icke då ansåg i åligga husegarne ensame, utan jemväl hyresmän lnen. eller hvarie i hufvudstaden boende hushål