Dragomanen. Paschan berömmer de Engelska vapensmederne, och likaledes det Ostindiska kompaniet. Den resande. Paschan har rätt, hvad vapensmedernes arbeten angår. Jag pröfvade min Damascenerklinga mot våra vanliga officersvärjor på Malta, och de skuro af den såsom en bit papper. (Till Dragomanen.) Säg paschan, att jag mycket gläder mig öfver, ett han har så höga föreställningar om vår industri; men jag önskade, att han måtte få veta, att vi halva någonting mera i England. Dessa utlänningar tro alltid, att vi i England icke hafva annat än skepp, jernvägar och Ostindiskt kompani. Säg nu paschan, att vårt åkerbruk förtjenar hans uppmärksamhet, och att under de sednaste 200 åren har ett uppenbart steg framåt skett i odlingen af rofvor. : Paschan (efter att hafva hört Dragomanen). I hela Franghistan stå Engelsmännen främst och högst. Ryssarne äro exercerade fyrfotor, Tyskarne sömniga, Italienarne göra icke annat än sjunga, och Fransmännen icke annat än läsa aviser, Grekerne äro lögnare, men Engelsmännen och Osmanerne äro bröder. i Dragomanen. Paschan beder Engelsmannen mottaga sina komplimenter. Den resande (stiger upp). Det är godt; jag är nöjd med detta besök. Säg paschan, att jag är honom mycket förbunden för hans gästfrihet, och ännu mera för hans förekommande artighet, att förse mig med hästar, och säg, att jag Du måste resa. Paschan (stiger upp från divan) Stolta äro de hästars fäder, och välsignade de hästars mödrar, som komma att föra hans höghet till slutet al hans lyckliga resa. Må sadlen under honom stilla skrida ned mot portarne till den lyckliga staden, lik en båt, simmande på paradisets tredje ström. Må hans sömn vara såsom barnets, när hans vänner äro hos honom, och när hans fiender omgifva honom, måtte då hans ögon lysa röda i mörkret — rödare än 40 tigrars ögon! Farväl! Dragomanen. Paschan önskar Eders Excellence an Iveklig resa.