Aftonbladet – 27 februari 1845, sida 1

som Wärendsqvinnorna. Göra de det, då ansåg tal. dem förtjenta få åtnjuta mannarätt. Med samma rätt, som LagUtskottet tillagt qvinnan morgongåfva, tyckte tal. att man kunde tillägga henne allt och mannen intet. Han afslog betänkandet. Lars Bygden från Westerbottens län: Jag är lifvad af samma anda, som de, hvilka, jemte morgongåfvas försvinnande, yrkat antagande af lika arfsoch giftorätt för man och qvinna. Detta är grundadt på moralisk lag samt öfverensstämmer med budet, att makar skola dela ljuft och ledt. Bengt Eriksson från Wermlands län uppläste en skrift af följande hufvudsakliga innehåll: Han ville icke helt och hället ogilla den föreslagna förändringen, emedan den synes hafva naturliga skäl för sig, men han ville att dermed skulle fördröjas intill dess den väntade nya civil-lagen utkommer. Man hade ej förmärkt några synnerliga olägenheter öfver hvad vår gamla lag, som i så många sekler varit gällande, i detta afseende stadgar. an åberopade de reservationer, som utaf Hrr Lagergren och grefve Mörner blifvit i ämnet afgifna, och yrkade afslag af betänkandet, i hvad det rörer lika arfsrätt emellan son och dotter. Johan Andersson Lundberg från Norrbottens län jafstod från att sjelf uttala sin mening och inskränkte sig till att instämma med Anders Eriksson från Elfsborgs län. Erik Eriksson från Westerås län: Efter min mening bör det ena barnet hafva lika rätt som det andra. Denna tanke hyste jag redan vid 1834 års riksdag, ehuru mig förespeglades att kommittenterne vid hemkomsten skulie rifva håret af mig. Jag bifaller betänkandet i öfrigt; men önskar att morgongåfvan afskaffas. Johan Jacob Rutb rg från Norrbottens län: Vid tre föregående riksdagar har jag röstat förlika giftooch arfsrätt. Jag gör det äfven nu, och, utan att vilja invänta det nya lagförslaget, som kanhända icke till alla delar blir färdigt under vår lifstid, bifaller jag betänkandet, sedan det deri influtna stadgandet om morgongäfva blifvit borttaget. Henrik Andersson från Örebro län: Sedan nu nästan hela Ståndet yttrat sig, borde jag kanhända afstå från ordet; men jag anser mig böra, så väl för mina Ständsbröder, som för kommittenterne tillkännagifva min åsigt, den der uttalas med all aktning för deras, som med mig tänka olika, Allt från barndomen har jag ansett jemnlikhet böra råda inom ett samhälle, följaktligen äfven i arfsafseende inom familjen. Jag bifaller betänkandet, med iakttagande af det ofta nämnda förbehållet rörande morgongäfvan. Det är nämndt, att Wärendslandet ej bör gälla såsom ett mönster; men då det är upplyst, att den lika arfsrätten der verkat nytta och gagn, då är det skäl att öfrige landsorter få tiligodonjuta samma fördel. I anledning af ett från Syrach citeradt yttrande, vill jag erinra om ett annat Skriftens ord, nemligen: Dessa tu skola vara ett och icke tup, och böra dela ljuft och ledt. Således jemnlikhet mellan makar och äfven mellan deras barn. Lars Pettersson från Blekinge län ville blott tillkännagifva, att han, likasom Heurlin och de många flera, som låtit förstå att de icke äro hatare af det täcka könet, bifaller förevarande betänkande, med den modifikation, som åtskillige talare föreslagit i afseende på morgongäfvan. Han fruktade icke den förespeglade vådan af en ökad hemmansklyfning, och ansåg i alla fall detta vara en alltför underordnad sak för att ännu längre tillbakasätta qvinnans naäturliga anspråk, ej mindre som hustru än som dotter. — Häri instämde Måns Pehrsson från Malmöhus län. Sven Heurlin från Kronobergs län: Efter en så långvarig diskussion hade jag ej ämnat och kanhända ej eller bordt ånyo uppträda; men jag är dertill föranledd af de skäl, som blifvit framställde för bibehållandet af gen olika arfsrätt. Till dem, som anse qvinnans pligter lättare att uppfylla, vill jag framställa den samvetsfråga: om de skulle vilja utbyta sina mot hennes, de der i sanning icke äro mindre dyrbara och heliga? — Här är sagdt, att mannen för husets bestånd får arbeta hela dagen; qvinnan är dock först uppe och sist i säng. Hon nödgas, under det mannen hvilar lugnt, tillbringa mången sömnlös natt för barnens skötsel och vård. I afseende på inkastet om mannens skyldighet att gå i krig och försvara fäderneslandet, frågar jag om någon karl finnes, som heldre vill sitta hemmaoch vara barnpiga. Ytterligare är påstått, att qvinnan ej är mäktig vårda egendom. Tusende exempel på motsatsen kunna anföras. Mannen, mera ute i den förföriska verlden, är oftare utsatt för frestelser till det ondt är, såsom supa, spela, slåss, m. m.; hustrun, som lefver mera indraget, synes deremot danad för sparsamhet och hushållning. Mången gång är hon skicklig till att vara sin mans förmyndare. Jag hoppas ett godt slut på frågan, och önskar att vi nu kunde komma tilk proposition och votering. — Med Heurlin instämde Jonas Kylander från Wermlands län. Anders Andersson från Skaraborgs län: Jag skall icke mycket förlänga diskussionen; mina tänkesätt i frågan äro kände sedan förra riksdagen och jag åberopar hvad jag då anfört. Nu vill jag helt kort och godt bifalla betänkandet; dock med yrkande, att morgongåfva ej hädanefter bör tillkomma qvinnan. Vid 1834 års riksdag stannade de ledamöter afj Ståndet, som voro för en lika arfsrätt,i minoriteten; vid riksdagen 1840 utgjorde vi pluraliteten, och sä hoppas jag förhållandet äfven nu blir. Motsatsen skulle tillkännage ett beklagansvärdt tillbakaskridande i upplysning och sann humanitet. Nils Pehrsson från Kronobergs län: Jag har-begärt ordet, hvarken för att tala till bifall eler till afslag; ty jag representerar en del af det gamla Wärendslandet, der sedan flera hundrade år en lika arfsrätt varit gällande, med hvilken folket varit och är väl belåtet, emedan den öfverensstämmer med deras lynne och tänkesätt. Morgongåfvan finnes Hos 0ss icke, men väl fördel. Ehvad beslut än må fattas i denna fråga, protesterar jag högeligen emotåatt detsamma må verka till någon förändring uti Wärendsz landets nu gällande rättvisa lag i detta afseende., Pehr Sahlström från Stockholms län: Jag uppträc der endast för att ej synas likgiltig för denna vigtis ga frågas utgång. Jag åberopar nu till stöd för sa kens framgång de af mig vid förra riksdagen anförs de skäl och i första rummet det, att mannens före träde ytterst hvilar på :en förkastlig barbarism. — Hvad åtskillige anmärkt om en större hemmansklyfning är ej rigtigt, ty ju störresysterlotten blir, utam