dervisningenj sker på de klassiska språken? däser man Euklides på latin? studerar man svenskafelter allmänna eller ens :bibliska historien på latin? inhemtar man: svenska eller. allmänna historien, likasom geografien, på latin? .lär man sig kalligrafi, hvilket visserligen ock, när man talar om vetenskaper tillgängliga för barn, är en vetenskap, på latin? Hvad menar Hr RB. med alit detta? Det gör oss ondt, att en person, förblindad genom orimligt nit för en sak, skall glömma. sig till den grad, att han: öfverlemnar denna i sig sjelf aktningsvärda. sak, ej mindre än sig sjelf, mära nog till löjet. Eller tror Hr R. aut de gamla språken skola vinna i menniskors tänkesätt genom dylika utfarter till deras förmån? F sin sjelfförblindning har Hr R. varit så viss om silt svar (alt inga andra språk äro så tjenliga, som de klassiska, att bibringa den för barnet och gossen: tiligängliga wvetenskapen,), att han utropar, det paila bildade folk: och alla de utmärktaste pedagoger i Europa, äro lika vissa, som han (fr R.) sjelf; om ett dylikt svar. Han tillägger: cn I Frankrike, i England, i Tyskland, i Holland, i Danmark anses frågan som fullt afgjord. Vi genmäla: hvarken i Frankrike, i England, i Tyskland, i Holland eller i Danmark är den frågan ens så mycket som upptagen, mycket mindre besvarad; ty ingenstädes i de uppräknade länderna (och Hr R. kunde -hafva uppräknat många fier) läser man christendom, eller historia, eller geografi, eller: arilmetik, eller geometri eller något annat för barnet och gossen tillgängligt vetenskapsämne på något af de kiassiska språken. Obeskrifligen onödig: var då den stiaxt efter fö!jandeutgjutelsen: Det är blott i Sverige, som man har någon svå righet att låta det afgjorda vara afgjnrdt och att afstå från undersökningar, som icke kunna gifva mer än ett resuitat. Ty Sverige, äfven i alia sina gamla läroverk, ej mindre än i de nya, gör här på alldeles samma sätt, som man uppför sig i andra länder, alt nemligen icke på något af de klassiska språken bibringa något af de för barnet tillgängliga läroämnen. Förmodligen har Hr R. i allt detta menat någontinghelt annat än hvad han sagt och talat om. Hvad detta andra nu kan vara, är det emellertid oss, af honom oombedde, icke tillständigt att gissa och på hans vägnar framställa, eiler så till sägandes lägga hononi i munnen. — I en af de följande tiraderne, som vwi redan citerat, finner man, att Hr R. verkligen är så moderat, alt han nöjer sig med att räkna de klassiska språken bland medien för allmän bildning,; han yrkar icke (såsom de rätt ultrakonservalive pelagogerne, i fall numera några sådane gifvas qvar), att dessa tpråk äro det enda och uteslulande medlet för bildningen. Men deraf inses medsamma, att Hr R. i denna del ingen strid har med Uiskottet eller med Nya Elem, skolans system, enär detta äfven antager de klassiska språken såsom ett bland sina öfriga bildningsmedel. Vi uppskjuta till härnäst slutet af yttrandet, hvilket här gör en öfvergång och till hälften förer talaren ifrån det pedagogiska in på det poliiska området. (Slut e. a. g.)