satser, när de göras så tomma, att de kunna betyda alk lika väl som intet, och mena intet likaväl som: allt. Vi behöfva dock icke uppebålla oss vid detta, ty, om också allt hvad Hr RB: på dessa sina 2 spälter yttrat, skulle vara ordagrannt sannt, och icke blott det, utan till och med om det skulle vara i många fall ganska väl och vackert utsagdt, så innefattar det imedlertid intet, hörande till det ifrågavarande ämnet. Det är en recit om fordna tider, som kan ursäktas i utskottets betänkande, ehuru den intet betyder för saken äfven der, men också ej upptager mer än cirka 7 rader: hos Hr R. deremot, som funnit ett oändligt nöje al att spinna på denna tråd, har det behöfts öfver 250 rader och slukat större delen af hela yttrandet. Hvarföre, åter, denna intressanta recit egentligen säger ingenting här, ligger egentligen deruti, att Nya Elecmentarskolans system, hvilket i de flesta fall utgör utskottets förslag, icke innefattar någon härfärd emot den klassiska lärdomen, utan tvertom, rätt förstådd, innefattar denna lärdoms bästa färsvar och räddning från den undergång, som i det äldre läroverket hotat denna undervisningsgren, om icke lika mycket som hvarje annan, dock tillräckligt mycket, för att dess fall en gång hade blifvit oundvikligt der, utan den nya skolans mellankomst. Hr R. har följaktligen icke behöft emot nya elementarskolan uppträda med någon apologi för de gamla språken, lika litet som en berättelse var nödig om boktryckerikonstens upphbof, och dess förminskande af muntlig undervisning, eller om de lyckliga professorerne i Paris, Cöln och Prag, hvilka hade så många åhörare på den tiden det, till professorernes välgång, icke fanns en sådan myckenhet goda böcker, som nu, hvarföre de då måste afhöras, hvilket nu gudnås ej lär vara fallet till lika stor grad. Nya Elementarskolan rår dock icke för detta. Professorernes sjunkande har begynnt långt före hennes stiftelse. Men väl kan hon blifva ett medel till deras uppkomst, i fali hon lyckas sätta bela den förakademiska bildningen i riket på en högre punkt, hvarefter nödvändigt sjelfva det akademiska ocå dermed-det professorliga äfven nu måste intaga en högre ställning. Hvad enskildt den klassiska lärdomen vidkommör, är det ett faktum (för hvilket dock Hr R. blundat, på samma sätt som Hr Fries, ehuru hvar och en vet det, som tagit kännedom om Nya Elementarskolan och ansett det höra till sitt samvete att ega kunskap i den sak han bedömer), all mera latin, grekiska och hebreiska (i fall det sistnämnda vill räknas med i den klassiska lärdomenp) studeras i Nya Elementarskolan, än i något af rikets öfriga förakademiska läroverk, öfverhufvud. Skillnaden mot de gamla skolorna består följaktligen ej deruti, att de klassiska språken i Nya Elementarskolan eftersättas ; utan deruti, att 4:o de moderna språken (tyska, franska, engelska) vida bättre och fullständigare här inläras, samt 2:o en mängd goda och nyttiga realia tillkomma eller gilvas i ymnigare mått. Och detta räknas för ingenting! eller måhända klandras? Hr R. säger dock sjelf (mot slutet af de omtalade 2 spalterna): Jag har intet emot att man i skolorna, när tiden kommer, sätter egentliga vetenskaper bredvid de klassiska språken, och bredvid dessa äfven läter de lefvande läras; men jag har mycket emot, att man förvisar de klassiska språken till sluet af studiibanan, likasom tillhörde de blott vissa klasser i samhället och vore icke att räkna bland medien för allmän bildning. Detta skall vara sagdt emot Utsk:s betänkande, således emot Nya Elementarskolans system. Denna skola består af 8 klasser. Redani tredje klassen (således efter blott 2 genomgångna klasser, eller efter det allenast 14, af skolan blifvit tilländalupen) vidtager undervisningen i latin, och fortgår sedan oafbrutet genom sex klasser; i fjerde klassen börjar grekiska. — Det är nu detta som en talare i Högv. Presteståndet förklarar vara alt pförvisa de klassiska språken till slutet af studiibanan!, Så känner man hvad man bedömer! Äfven mot slutet af de två spalterna, ehuru något ofvanför det nyssnämnda, förekommer följande, som skall vara sagdt till gagn för de gamla språken: i : Jag vägar tryggt fråga: är för barnet och gossen någon annan vetenskap tillgänglig, än den som ligger i språket? Och äro några andra språk så tjeniga att bibringa denna, som de klassiska? Jag är ullt viss om svaret. Det vissa svaret är, att hvarje menniska, som anser herr doktor R. såsom en af vårt lands litteratörer, ej utan smärta stadnar vid det anförda, emedan han icke begriper, huru det för en man som Hr R., kunnat vara möjligt, att ytira eller, in mer, med berådt mod nedskrifva och till tryckning utlemna. ett så ohjelpligt och i ögonen falande oförnuft. Har då icke Hr R. hört eller jelf i skolorne märkt, att för barnet och gosseny ådana vetenskaper äro tillgängliga, son t. ex. ritmetik, geometri, historia, geografi, och främst uf allt christendomen? Och när nu dessa vetenkaper ; bibringas barnet och gossen på ett språk,l: ro väl då latin, eller grekiska, härtill tjenligt?