lätta aftonmåltiden. Den föreföll åtminstone gan ska animerad, ochå ömse sidor serverades ganska pi kanta saker. Her tigen narrades för hertiginnan; her tiginnan narrades för hertigen, och till slut börjad utan tvifvel begge finna sig fulkomligt såsom hem ma, då värden på stället inträdde och erinrade den om motsatsen. Stackars Charlot! två serskild: gånger hade han blifvit nattetid utskickad ur sil eget logis, för att skaffa hyrvagnar. och nu hade man till på köpet begagnat sig af hans frånvaro för att äla upp hans supe. Hade han känt sin; höga gästers rang, hade han, vid anblicken af sir härjade anrättning, med fog kunnat utbrista: för liter eder icke uppå furstar I Men denna rang skulle icke länge vara honon obekant. Begge yppa, i hvar sitt af den hederlige Charlots öron; för honom sina namn. Till sir bestörtning står ban emellan man och bustru Blir den sednare qvar, har han att frukta allt a! den förre. Han proponerar dem derföre att resa tillsamman i den ändtligen uppfångade hyrvagnen. Han, sjelf vill, som en skyddande genius, vara dem följaktig.. Men medan Charlot hemtar sin kappa i det inre rummet, riglar hertigen dörren om honom och enleverar ganska rigtigt sin hustru. Tredje akten utgör lösningen på denna Knut, hvilken, som läsaren lätt kan föreställa sig, redes senom ömsesidig qvittning de begge makarae emellan. Sens moralen är, alt hertiginnan ursäklar sin mans pdistraktioner,, så snart de icke gå öfver en viss gräns, och att hertigen finner det sanska naturligt, att en ung , nygift dam vill se on maskerad. Den egentligen vinnande på hela ffären blir herr Charlot, som för sin supå får sig