MM ÖV ÖV VÄ (MM MV ÖV MMMM han ernar öfver natten stanna qvar bossin nya bekantskap. Denne vågar icke beskrifva, huru mycket han häraf finner sig inkommoderad; han beqvämer sig slutligen till den föreslagna upptäcktsresan: efter en hyrvagn, allt i hopp alt sålunda ändtligen blifva qvitt det besvärliga besöket. Och sålunda irrar den beskedlige Charlot ännu en gång under denna märkvärdiga natt på Paris gator — Diogenes sökte menniskor; Chaflot söker hyrkuskar. : Imedlertid gör hertigen, såsom en skarp, praktisk filosof, sina anmärkningar. -Bordet är dukadt för två; således var de! utaån tvifvel menadt, all tvenne skulle äta. Ii Charlot är endast en och den så enfaldig, som någon — Ergo. .... Och hertigen af Valois börjar med denna försigtiga, skygga accent i sjelfva knackningen som säger så mycket, att sakta, med knogen af sitt högra linglinger, beröra hvar efter annan af ör handen belintliga dörrar. Den första — förgälfves. Den andra — förgäfves. Den tredje öppnar sig vid knackningen. MHerliginnan inträder maskerad. Hertigen är omaskerad. Det var ett öfverseende tidehvarf, vig XIV:s kardinaler läste absolutionen öfver synder, som de kände ur mera authentika källor, än kyrkofäderne, och zirliga abbcer predikade öfver lasten med sakkännedomens fulla rätt. Vi vilja förutsätta, att det var i beräkning på detta öfverseende, som hertigen förglömde sin gemål ända derhän att nu säga henne de utsöktaste komplimenter, alt på henne slösa galanteriets eldigaste fraser, alt-slatligen bjuda henne dela en sups, som han visste tillhöra tredje man. Kanske kryddade dock tanken, att maten var en annans, att det var förbjuden frukt, som smakades, den blygsamma,