FRI-NEGREN.) ETT NATTSTYCKZ AF J. N. VOGL. VII. Morgonsolen lyste i sin fullaste glans, och sjö vinden fläktade åter mild och frisk från kusten då maron-jägarne uppnådde nordliga bergshöjder af Cap Francais, hvarifrån de njöto en förtjusande utsigt. Till höger under dem låg staden, på afstånc de sköna skogbevuxna bergen Grange och Monte Christi. De gröna, behagliga Savanner na, planta gerna med deras landthus och yppiga vegetation hafvets aflägsna spegel och den klara, genomskin liga tropiska luften, gjorde det hela till: en bilc af obeskriflig skönhet. Men icke länge mnjöto de nöjet af denna herrliga anblick, då bergen höjde sig på begge sidoi i allt kraftigare massor och snart dolde all utsig åt nedre landet. De resliga platanerna, de stolta kokos-palmerna trängde sig tätare intill hvarandra, och bläfvc alltmer omslingrade af de höga ormbunkarne och bredbladiga pothos-växterna, så att truppen sluiligen, ertdast man efter man, förmådde genomtränga de tjocka snåren. Fyra negrer måste derföre, väpnade med yxor, före truppen, för alt bana väg åt de efter: Åbande. Efter dem följde några officerare, tio soldater. jemte flera Spårhundar, såsom avantgarde. Yi dare på någdt afstånd hufvudstyrkan, bestående a! kolonister, sekter, beväpnade mulatter, negrer 9 Se A, P. N:ris 30, 40, 42; 44 och 45.