Aftonbladet – 24 februari 1845, sida 3

ital, 0. s. v., om man haft att anvånda sådane ös fantliga summor? Hvilka, betydliga fattigkolo nier, hvilka storartade anstalter att sysselsätta arbetslösa händer, hvilka inrättningar för de råa massornas bildning och sedliggörande skulle man ej kunnat åstadkomma med sådane fonder och dermed afleda en revolution, som eljest alltid måste svälva öfver samhället såsom ett hotande moln? Hvad angår den vanliga invändningen, att behofvet af krigshärens ständiga slagfärdighet är ett hinder för dess förminskande, så synes den vara föga öfvertygande för en generation, hvilken ännu kan påminna sig, huru de nydanade franska revolutionsarmeterna besegrade Europå, huru de slogo de väl öfvade och väl utrustade tyska stående härarne, och huru åter de, till största delen nybildade, men af fosterlandskänslan lifvade tyska laudtvärnstrupperne åter tillkämpade sig segren öfver Fransmännen. Detta visar tillräckligt, att nationernas sparade krafter gälla mera än de stora, stående armåerna.