pIcke mig.,, svarade fri-negren i allvarlig, nästan högtdlig ton, men väl den store anden, som sändt mig till dig med ett uppdrag, förestafvad! af min fetisch. Gläd dig, Francois, ty Accompong har utvalt dig till sitt verktyg. Hvad skall jag göra, för att blifva värdig detta uppdrag ? frågade Francois. Begil dig i morgon, så snart aftonklockan ljuder, till den gamle Galifets plantage, och uppsök der negrinnan Victorine.n pVictorime?, ropade Francois, i högsta öfverraskning. Så är hennes namn, svarade Jean HRobert. Skynda till henne; hon mottager dig säkert gästvänligt, och strö då hemligt inhehållet af detta bananasblad i hennes Calalu. — Härvid räckte han åt Francois ett sammanrulladt bananasblad. Och hvad blir följden deraf?, frågade denne, fattad af en ängslig aning. Forska icke efter, hvad Accompong öfver henne beslutat, sade fri-negren, och gör hvad han genom mig befaller dig. Aldrig, om jag icke vet hvad detta blad innehåller., Du sätter dig då emot Accompongs vilja ?p Icke emot honom, om jag visste att det verkligen vore han, som befallde det, svarade Francois, i det han fästade en genomträngande bliek på fri-negren; men hvem borgar mig för, att icke du sjelf, föranledd af någon Victorines förolämpning, nyttjar bladets innehåll såsom ett medel för din hämnd. Säg derföre, hvad innehåller detta blad ? Jag förvånas öfver din djerfhet.y Ännu en gång, hvad innehåller bladet? Då du nödvändigt vill veta det, så hör: det innehåller ett helsosamt medel, beredt af örtsafter, hvilket skall böta negrinnan från en sjukdom. hvaraf hon länge lidit. Du ljuger! Victorine är så frisk, som du och jag. Och det vet du? Jag vet det, så visst, som detta blad icke innesInter något läkemedel — så visst, som det —) Iunehåller gift, vill du säga, afbröt honom negren, med köld. Nå ja, det är så, bladet in