Aftonbladet – 22 februari 1845, sida 2

,Victorine, fortfor Jean Robert, då han icke erhöll något svar, skall du förskjuta en kärlek, som Accompong sjelf upptändt, med en trängtan, som endast har dig till mål och hvilken, ifrån det sgonblick jag första gången såg dig vid negerfesten, drifver mig med lågande gissel från ort till ort, utan rast och ro, till dess jag finner dig och får uttala, hvad som med namnlös glöd förtärer mitt innersta, att jag älskar dig, att jag för hvarje pris vill vinna dig — måste äga dig! Jean Robert, du rasar! Följ mig till mina berg! Du skall der njuta ett gladt, sorgfritt lif. Vi äro der femtio, som förenat oss, såsom fria och oberoende, våra hyddor äro fyllda. af rika förråd, våra risfält frodas såsom på slättlandet, våra boningar äro fasta och rymliga såsom sjelfva plantageägarnes. Vi hafva allt hvad vi behöfva och lefva sorgfrie och säkre emot de hvites förtryck och förföljelser. Victorine, besinna dig icke längre; säg, att du vill följa mig. Jean Robert, sade Victorine, vjag lefver på Galifets plantage, och känner icke några bojor. ,Men du bär dem likväl, och hvem försäkrar dig att det alltid, såsom nu, skall förblifva. Galifet är gammal, han kan dö och hans brorson blifva din herre. Egennytta kan beherrska dennes själ, han kan försälja dig till en vällusting — han kan — o! den tankan gör mig vansinnig — sjelf upptändas af vild lidelse till dig — och då... ;Hvart förer dig ditt raseri? framstammade Victorine i grufligaste ångest, och eftersåg någor utväg att fly. : Mitt förslag har öfverraskat dig) sade har efter något uppehåll, i det han fästade en lång forskande blick på negrinnan. Jag vill lemnz dig tid till eftersinnande; men öfverlägg väl dit beslut, — det är Accompongsnegrernes gud, som bestämt dig till min maka. ,Tyst — jag hör något buller) ropade nu Victorine. Fly, om du icke vill dyrt betala dir fräcka djerfhet. pVi se hvarandra åter, ropade negern och skyndade bort, under det Victorine, badande i ångst svelt, nedsjönk på sin kavann. Flera dagar för lefde nu den arma i namnlös ängslan, hvilker