Aftonbladet – 22 februari 1845, sida 2

de deraf härflytande inskränkningar i vissa yrkens bedrifvande. Isynnerhet gäller detta om de bergväsendet rörande föreskrifter. 3) Inskränkningen af vissa yrken till städerna kommer hädanefter att upphöra. 6) Det är hvar och en tillåtet att på samma gång drifva flere yrken, såvida icke serskilda lagstadganden deri göra inskränkning. En doktor Johan Jakoby i Königsberg har, under den 46 December sistlidet år, till provincialständerna i provinsen Preussen adresserat en memoir, som nu blifvit tryckt och i tusentals exemplar spridd i nämnde provins, äfvensom i Rhenprovinsen och Westphalen. Den har till titel: ,Fredrik Wildelm III:s konungsliga ord, och sysselsätter sig med frågan om införande af riksständer i Preussiska monarkien. Författaren visar, att den aflidne monarken verkligen genom sitt patent af den 22 Maj 1845 lofvat, att en allmän representation för hela folket skulle införas, och att detta löfte så mycket mindre kan anses hafva blifvit uppfyldt genom författningen om provincial-: ständer, som Just i densamma uttryckligen säges, att förslagen till allmän lag skola föreläggas provincial-sländerne, så länge riksständer ännu icke blifvit införda. Till yttermera visso alt så är förhållandet, citeras en annan strof ur förordningen om införandet af provincial-ständer, i hvilken konung Fredrik Wilhelm III säger, att han förbehåller sig att bestämma tiden för sarnmankallandet af riksständerna. I svaret till en deputation från Koblentz, som i en underdånig adress 4813 påminte om uppfyllandet af det konungsliga löftet, yttrade konungen sitt missnöje deröfver, att de tviflat på uppfyliandet af hans ord. Allt detta oaktadt, har den nu regerande konungen inför provincial-ständerna i Königsberg och Posen förklarat, att han icke ansåg sig bunden af det löfte, hans Hr fader gifvit. Dr Jakoby uppmanar nu provincial-: ständerna i Königsberg, att ånyo påyrka uppfyllandet af konung Fredrik Wilhelm I:s löfte om riksständer för Preussiska monarkien. En ädel furste — så slutar skriften — fordrar sanning. Det höfves kronans rådgifvare, att till och med med fara att misshaga konungen — öppet och manligt uttala sin öfvertygelse.n De underhandlingar, som i tvenne år i Köpenhamn varit drifna af en serskild utskickad från Berlin, grefve von Biälow, rörande Sundska tullea, hafva nyligen blifvit afbrutna, och grefve von Böälow återvändt till Berlin. Danska kabinettet vill icke inlåta sig på det förslag, det Preussiska framställt: att kapitalisera denna afgift, och i en korrespondens-artikel från Köpenhamn, i Journal des Debats säges uttryckligen, att konung Fredrik Wilhelm har sin svåger; kejsar Nicolaus, att tacka för det hans utskickade ingenting förmått uträtta i Köpenhamn. Ryska hofvet understödjer i allmänhet det Danska, och serdeles i alla sådana frågor, der Danmark kommer i kollision med Tyskland. GREKLAND: Tvenne -åtgärder af stor vigt för handeln förberedas, för at snart sättas i verket. Den ena är en fegelmessig kommunikation emellan hufvudstaden och öarne, och den andra ön Syras förklarande för frihamn. Ett uppträde på en hofbal i Athen hade väckt stor uppståndelse bland de främmande diplomaterne, och till och med föranledt notvexling med Grekiska kabinettet. Enligt den vid hofvet brukliga etiketten öppnar den äldste närvarande utländske ministern balen med drottningen. Fransyska sändebudet, Hr Piscatory, var för tillfället i detta predikament, men afstod sin rättighet till sin goda (vän, konseljpresidenten Kolletti. Häröfver blefvo Svenske, Ryske, Spanske och Turkiske ministrarne mycket stötta, och vägrade att deltaga i polonäsen. Osterrikiske ministern hade sedermera öfver detta högvigtiga ärende presenterat utrikesministern en not. Om kongressens förhandlingar innehålla tidningarne denna gång ingenting. EDC ERE OR