Aftonbladet – 21 februari 1845, sida 2

HERR WESTERDAHL. Flöjten är ett instrument, som merändels anses ör alltför enformigt och obetydligt, för att egna sig ill produktion, helst offentlig, i soloväg, och vanigtvis beklagar man en utmärkt konstidkare, då han användt sina naturgåfvor på studiet af detta instrument. Referenten anser för sin del ett tonverktygs användbarhet till soloföredrag egentligen endast bero på huruvida dess ton och behandlingssätt medgifva uttrycket af en egendomlig, bestämdt utpräglad karakter, som tillika motsvarar skönhetssinnets fordringar — med ett ord, huruvida instrumentet eger artistisk individualtet. Den serskilda arten af denna individualitet och i hvad mån den befinnes utvecklad, kan således endast bestämma, i hvilken grad instrumentet i nämnde afseende är användbart. Då man betraktar frågan från denna synpunkt, torde man lika litet frånkänna flöjten användbarhet såsom soloinstrument, som det låter neka sig, att den hesitter denna egenskap i vida mindre grad än de flesta andra instrumenter, som i detta fall kunna komma i fråga. Imedlertid finner man lätt, huru mycket härvid beror på exekutörens förmåga att uppfatta och åskådliggöra instrumentets individualitet, i förening med ett tillräckligt välde öfver dess teknik: mångsidiga mekaniska studier, ej mindre än en fin estetisk takt äro härför oundgängliga reqvisita; äfven förutsätter denna takt ett riktigt omdöme i afseende på de kompositioner han bör välja, för att ställa nämnde egenskaper i den möjligast fördelaktiga dager. Vi hafva någorlunda omständligen redogjort för de fordringar vi göra till en flöjtvirtuos, och ställt dem temligen högt, emedan så väl hr Westerdahls omisskänneliga naturgåfvor, som deras redan ernådda betydliga utveckling synas förtjena, att man vid bedömandet deraf använder en bögre måttstock. Hr Westerdahl lät sistlidne måndag höra sig på stora teatern med en Introduktion och Polacca af Böhm, och skördade. ett ganskädifligt bifall. Hos oss kan hans färdighet hå instrumentet också visserligen kallas ovankig:o i Sina passager ådagalägger han en utomordehtlig jemmhet, säkerhet och rapiditet, i den såkalldt dubbeltungans användande har han mycken