Aftonbladet – 20 februari 1845, sida 3

I Badiska andra Kammaren har en motion a I Hecker enhälligt blifvit antagen, att storhertige: måtte anmodas inom Tyska förbundsförsamlinge: tl verka emot Schleswigs, Holsteins och Lauenburg j Jinförlifvande med Danmark. RYSSLAND. Kejsaren skall lida af gulsot, men kan ändocl vara ute, och sköta sina göromål. Kejsarinnan helsa är högst klen; i fall hon uthärdar resan lämnar hon till våren begifva sig till Tysklanc Jeller Italien. — I det med dagens post hitkomna sista num: Iret af Morning Chroniele för den 7 dennes be. rättas, att tidningar inlupit till Gibraltar, att sjö röfvare visat sig på ett par ställen i Medelhafvet samt att tvenne fartyg nyligen blifvit af dylika fribytare anfallne, men lyckats undkomma. Vid första underrättelsen härom, gingo trenne krigsfartyg al de vid Gibraltar liggande till sjös, för alt söka rätt på och bemäktiga sig desse sjöröfvare. Svenska korvetten Carlskrona var en al de på kryssning utgångne örlogsmännen, hvilka för öfrigt utgjordes af ett Engelskt och ett Dansk! I krigsskepp. — Hufvudstadens resp. husegare torde redan hafva af annonser i morgontidningarna iakttagit, att ett sammanträde inför magistraten är utsatt till i morgon Fredag, dervid husegarne hafva att öfverlägga och, fatta beslut rörande en förändring i gatuläggningen, som är föreslagen att hädanefter besörjas genom en väld administration för hela staden, i stället att den hittills ålegat hVarje husegare för dess gatuandel, och hvartill medlen komma att utgå ifrån en gemensam fond, bildad dels genom bidrag från Stockholms stads brandförsäkringskontor, dels medelst en afgift af hvarje husegare af 8 skillingar på hvarje 4600 riksdaler af brandförsäkrings eller taxeringsvärdet. Fredagen i nästkommande vecka eller den 28:de förcekommer den ännu vigtigare frågan om det nya förslaget till nattbevakning. KX — Då mången läsares tid icke medgifver att dagligen genomgå alla artiklar, som förekomma i en större tidning, anhålla vi att få fästa en serskild uppmärksamhet på de bref från landsorten rörande Högv. Presteståndets diskussion öfver representationsfrågan, af hvilka det fjerde förekommer i dagens nummer. Författaren af dessa bref har gjort sig den mödan, att ur de serskilda talarnes yltranden med mycken omsorg och skicklighet gruppera de anmärkningar eller argumenter, som höra till ser skilda delar af frågan. Härigenom framträder icke allenast det hela för läsarens öga i en tablå, som med serdeles objektivitet visar färgen och karakteren hos majoriteten af Ståndet såsom ett helt taget, utan det är äfven medelst en sådan sammansättning, hvarigenom de mest betydelsefuila uttrycken räddas ifrån att drunkna i sjelfva diskussionens öfriga långtrådighet, som de individuella yttranderna framstå i den tydiigaste dagern. Red. anser icke behöfligt att serskildt ingå i några betraktelser om denna diskussion, utan. vill blott i förbigående yttra, att det icke lärer vara möjligt, sedan man läst dessa bref, hvari citationerna äro för säkerhet skull anförda med hänvisning till pagina i protokollet, att undgå det intrycket, att det måste blifva högst svårt att i något annat land finna en representantförsamling, hvars majoritet, i stället för verkliga skäl vid en bevismng till en sådan mängd tillgripit toma fraser, och der den stackars 10. Ziken farit så illa, som fallet varit hos det högv. ståndet vid ifrågav arande tillfälle. Vi hafve alltid ansett för ett stort ondt i samhället, som framför allt bör utrotas, och såsom en skam för-den verkliga bildningen, när deklamationer och lomma ljud, som sakna logisk grund eller inre sammanhang, kunna uppträda med anspråk att göra sig gällande framför verkliga skäl, emedan ett sådant missförhållande svårligen kan härleda sig mer än från ett af de tre, antingen sväghet i Törståndet , oärlighet i viljan eller en blind fanatism, hvilka alla äro lika beklagansvärda. Och Likväl komma sådana saker ifrån en utvald samling ibland de män, hvilka såsom folkets lärare i religion och moral äro salta i spetsen för Svenska kyrkan, hvilka utan tvifvel icke sakna tillräcklig boklärdom, och äro både humane och aktade i det allmänna umgänget. Hvilken slutsats skall väl häraf dragas? Utan tvifvel den, att samma kasus företer sig härulinnan, som man sett vissa exempel pågi vår lagskipning, då män af enskildt fullkomlig rättskaffenhet utan betänkande kunnat deltaga 1 afkunnandet af politiska! dödsdomar, sådana som; de öfver Höökenberg .! Bergelin och Ihre, m. 1 allde!es oskyldiga. Allt