Aftonbladet – 20 februari 1845, sida 2

hällsformer i nyare tider erhållit, kan den bildö ning, lagstiftningen förutsätter, icke vinnas utän mötsvarande uppfostran, förberedande grundliga studier, kunskaper och sysselsättningar; mena frågar han, och understryker frågan, men hver finnes säkrare garantier för dessa, än inomembetsmannaklassen?a — Här får man alltså i klara ord uttryckt, hvad söm menas med de många andra sväfvande uttrycken om Dbildningen, bildningens rätt, o. s. v. — Den icke mindre klara slutföljden af. denna sats att lagsliftningen skulle säkrast ombesörjas uf embetsmännen ensamt, hvilka således sjelfve borde såsom representanter stifta de lagar, de sedan hade att skipa och verkställa; och sjelfve, såsom representanter, kontrollera huru de vid skipningen och verkställigheten betett sig. Då biand dessa lagar äfven befinnas de, som skola ort visninysväsendel och granskningen a mande representant-, lagstiftare-, lagski ställareoch kontrollant-kandidaternas bildningsgrad och duglighet, samt grunderna för deras befordran till embetsmän, så har man framför sig ett vackert ideal af samhällsskick, hvilket, om det kunde realiseras, skulle inom en inansålder ha omskapat Sverge till ett Vened Ty att bördens och konsiderationernas surdeg snart skulle återtaga sin verkan i mångdubbelt mått, inom en så byråkratisk stat, måtte ej Vara något tvifvel underkastadt. Våra byråkrater torde kanhända härvid tänka på Kina oc pakta byråkrati — Rysslands och Jes bild i styrelsekonst — men man besinnar ej härvid, att Kina saknar både bördsade! och officiellt erkändt prestestånd, och att examensväsendet är i denna embetsmannastat par excellence så pedantiskt strängt, att Europeiska Iynnen 0möjligen kunna lämpa sig efter någonting sådant. Man har förebud härpå, tillräckligt talande, i det motstånd, som företrädesvis uppenbarat sig inom vårt lärda stånd, vid behandlingen af frågan om läroverkens reform, och genom de bittra akademiska klagovisorna öfver redan gällande examenskontrollers bestämdhet. Atskilliga dieta classica, som hänföra sig till frågorna om förslagets form och vilkor, pryda för öfrigt de högv. antagonisternas orationer. Professor Fries förkastar census alldeles, såsom den alltid godtyckliga, alltid bedrägliga census (s. 85); naturhistoriens registerformer vill han återfinna i samhället: Likasom samhället, säger han (s. 89 utgör äfven naturens rike ett organiskt helt, amen fess systematiska enhet vinnes aldrig genom summan af individerna, utan genom deras fördelning i klasser och familjer,. Man ledes härvid ovilkorligen att tänka på prestklassen och adelsfamiljerna. Invändningen mot summan af individerna förefaller annars kinkig nog att sammanjemka med en annan sats, några r längre fram (s. 94), och hvilken lyder så: Det hela kan aldrig bältre representeras, än genom sina samfliga delar,. Om dessa begge tyckas motsäga hvarandra, så träffar man vederlag derför i omsägning af samma tanka inom en enda fras (s. 83), der professor Fries bland förslagets gravamina anför dess förmenta förkastande af samhätlets hittills varande sociala garantier,. — Kontrakisprosten Odelberg har funnit en serdeles betänklighet uti att en valman, som har egendom både istad och. på landet, kan i stad utöfva hela sin rösträttighet, emedan rösten för egendomen på landet, för att kunna i staden och i forening med rösten för egendomen der begagnas, måste ombyta natur och blifva direkt i stället för indirekt. Men vore väl deri någonting mera anmärkningsvärdt, än i den af adeln så ifrigt försvarade olika arfsrätten i stad och på landet, d. v. s. denna, rätts ombyte af natur på olika ställen ?... iIr Kontraktsprosten bör, för konseqvensens skull, blifva en ibland adelns ifrigaste motståndare i denna punkt och en af den lika arfsrättens mest nitiske försvarare ). Såsom inkast emot den i förslaget tillerkända rösträtten åt köpingarne, förliknar Kontraktsprosten Norström dem (s. 34) vid de ryktbara rotten boroughs i England och undrar att man vill här ge dem representationsrätt, under det man haft så mycket besvär att beröfya dem all sådan der. Man skulle af denna sammanställning ha anledning att tro den högvördige Kontraktsprosten ej veta mer om saken, än den af honom upprepade bannala öfversättningen af uttrycket ;rotten boroughs, med ruttna köpingar, ty annars borde han väl insett, att någon jemförelse icke äger rum mellan en i representationsförslaset förutsalt folkrik köping och en engelsk rotten borough, hvilken sednare antingen utgjordes af en gammal obebodd ruin, som någon lord ägde, tillika med flera röster derför, under det att stora städer hade ingen röst, eller var boningsort för några få hushåll och äfvenså tillhörig någon lord, hvilken af invånarne kunde låta: välja sig eller en af sina slägtingar till ledamot i underhuset. . Men om de högvördige föreföllo liksom litet främmande på det utom blotta vältaligheten be:) Huru det gick med denna konseqvens, derom upplyser gårdagsbladet, sp. 35, Red.