Aftonbladet – 19 februari 1845, sida 3

Iningsplanen ofta förändrats; att en försänkning Tbefästningsväg nyligen blifvit tillvägabragt, som ick lärer vara af prisvärd art, ehuru den relatift kosta aganska mycket; att man hade sett öfvergifna fäst ningsarbeten, hvarpå betydlig kostnad blifvit nedlag c. — Dessa yttranden gåfvo anledning till det öf verklagade uttrycket, säsom slutsats från det före gående, att Waxholms hefästning varit mindre vä beräknad, och att arbetet icke blifvit utfördt med be hörig omsorg; och man kunde väl, af dylika premis ser, om de äro riktiga, vara befogad till en sådar konklusion, utan att ledas af begär att endast fram ställa ett ljudeligt klander, samt utan att officers korpsen deraf lider. Vore åter premisserna icke rik tiga, så hade det väl egentligen varit skäl att undan rödja dem, då Ins. visst icke vill påstå, att de måst vara ofelbara. Detta om öfverstens utgjutelser i hvad de rör: Borgareståndet. I afseende på sakens behandling : Bondeståndet har hr öfversten funnit det tjenligt at antaga en ömsom mera förnämt nedlåtande, ömson bestraffande husbondeton. Ehurul hr öfversten tyc kes lägga mera vigt vid, de gravamina, som anföras emot åtskilliga riksdagsmäns yttranden inom detta Stånd, så skall Ins. likväl försöka visa, att de klandrade uttrycken icke voro af synnerligt vådligare art. än att hr öfversten gerna kunnat finna med sin pligt förenligt att förbigå dem, så mycket heldre som de icke mera eftertryckligt kunnat besvaras. Frågan är först om en spricka i hvalfvet på tyghuset i Carlsborg, uppkommen ehuru byggnaden blifvit uppförd på sandgrund. Låtom oss först se hvad den citerade talaren härom yttrat. Det var följande: att hela huset är sprucket i hvalfyet långsåt, hvilken spricka igenklentes förliden höst (4843), men öppnade sig åter i somras. Har nu hr öfversten kunnat bestrida denna uppgifts sanningsenlighet? Nej; han har medgifvit den. Det är således efter hr öfverstens rättslära högst orättvist, att helt enkelt omtala ett faktum, som hr öfversten sjelf ytterligare konstaterat och gifvit skäl för; ty uti hela diskussionen finner man icke något vidare klander öfver denna spricka). Kostnaden för tyghuset, som af samme talare blifvit uppgifven till 210,000 Rdr, säger herr öfversten med pålagde biomkostnader, icke skulle uppgå till mer än 7, af denna summa. Denna differens kan likväl icke vara af så stor betydenhet, då tal. icke uppgifvit sin utsago såsom ofelbar, utan sagt sig hafva hemtat den från tillförlitliga underrättelser. En annan talare har yttrat att på Carlstens fästning bekostades för mycket prydnader och ornamenter, och han får af herr öfversten uppbära en sträng lexa derför; om med skäl eller ej, kan insändaren icke precist afgöra. Hvad samma talare yttrat om krutkällaren, är, enligt hans egen uppgift, endast en indirekt relation, churu herr öfversten anger den såsom ett factum, hemtadt ur hans egen fatabur. Dessa äro nu de förfärliga gravamina, som gifvit herr öfversten anledning att kläda sig i kyller och harnesk och draga till strids emot ledamöter aftvenne riksstånd. Då herr öfversten icke eger några väsendtligare skäl för sina anmärkningar, vore det i sanning förlåtligt, om man förmodar, att den ådagalagda ömtåligheten har någon annan orsak och att möjligen en eller flere af anmärkningarne varit befogade och tagit skruf, som man säger. -Man kan icke eller undgå att ytterligare Iiaktaga, hurusom herr öfversten — i sin taktik häruinnan en lycklig imitatör af det gamla systemets trategi — uti en not beredt sig tillfälle till ett utall emot R. St:s misshushållning, d. v. s. deras njugghet i att bestå fiolerna, som man säger, eller vevilja runda anslag till försvarsverket; och man kulle nästan kunna komma på den tankan, att hela irtikeln vore sammarkommen endast för mnotens kuld. Det är imedlertid en känd sak, att anslaget ill försvarsverket, utom kostnaderna för indelta armeen, slukar nära G millioner, eller inemot hälften if hela budgeten; och den som eger minsta kännelom om den skattdragande allmogens ställning, måte medgifva, att den under närvarande penningeställning icke medgifver en större frikostighet än den som äger rum, utan snarare kräfver inskränkningar. Efter allt detta torde man icke vara obefogad till len anmärkningen, att det ej kunde skada, om herr ;fversten en annan gång, i fall han ämnar vidare ttra sig öfver rik.dagsmäns tillgöranden, lugnar sig lågot och aflägger en skolmästareton, öfver hvilken lan med skäl hade kunnat harmas, om den blifvit invänd emot honom. ) Måhända kan denna hvalfbyggnad något jemföras med det notabla kruthuset på Ridön, hvarpå hvalfvet nedramlade, ehuru huset var bygdt på god grund. Insändaren. EERESKPTETTIOENECINES SK RNE Eee