Aftonbladet – 17 februari 1845, sida 2

han begifvit sig till Hr A—, hvars välgerning han ej förgätit, för att begära bistånd. Hr A— åtog sig den lilla patienten, som befinner sig på bättringsvägen. — VERKAN AF ETT OCH. Från Königsberg berättas följande, som händt en läkare i Masuren. En polsk erefye hade anmodat honom, att besöka:en af hans döttrar, som en längre tid varit sjuklig. Läkaren infinner sig vid Polska gränsen, men den tjensteman, som har bestyr med passens granskning, vill icke släppa honom öfver, emedan han icke har något legitimations-kort att uppvisa. Då läkaren åberopade sig derpå, att han i sin egenskap af praktiserande läkare måste få obehindradt färdas fram, förfogade sig tjenstemannen in i sin byrå, för att se efter i reglementet hvad det kunde innehålla för ett dylikt fall som detta; men kom snart tillbaka, och frågade hvar läkaren hade jordgumman? Utan en sådan kunde tjenstemannen icke släppa honom öfver gränsen. Alla föreställningar af läkaren, att ingen jordgumma blifvit efterskrifven, tjenade till intet, och läkaren såg sig nödsakad att skicka efter en jordgumma, för att i hennes sällskap kunna passera gränsen, hvilket då tilläts honom. Då han kom fram till grefvens gård, fann folket der besynnerligt, att han var åtföljd af en jordgumma, och snart spridde sig i anledning deraf spefulla anmärkningar och rykten om beskaffenheten af frökens sjukdom. Dessa rykten kommo omsider för fadrens öron, som från läkaren begärde upplysning om förhållandet med jordgummans resa i hans sällskap. Läkaren berättade honom nu hvad som passerat vid gränsen, och grefven lät derefter föranstalta om förhör med tjenstemannen och ställa denne till ansvar. . Han åberopade till sitt försvar passreglementet, i hvilket uttryckligen stadgas, att förutan furstliga personer och deras betjening, endast en läkare och en jordgumma, utan legitimationskort kunna släppas öfver gränsen; reglementet berättigade således icke läkaren ensam, att utgöra ett undantag från regeln.