FRI-NEGREN. ETT NATTSTYCKE AF J. N. VOGL. I Solen hade, såsom vanligt i heta zonen, hastig sjunkit i hafvet och den brännande sommardagen föga afkyld af. sjövinden, sänkande sina strålar pi de arma negerslafvarnes hufvuden, efterträdde: af en kylig natt, hvilken utbredde sin skugga öf ver plantagerna på Cap Franacis, som sträckt sig utefter nordliga kusten af ön S:t Domingo nu Hayti kallad. Slafvarne och slafvinnorne hade redan lemna kaffeoch sockerfälten och begifvit sig till sin: hyddor, der de nu, vid en eld afrishalm, suto pi sina kavanner eller sträckte sig på sina läger bestående af videqvistar, lagde på stänger, och förtärde sin aftonvard af maniak, kurbitser och bananer, eller rökade tobak, såväl män som qvinnor I en af dessa hyddor, hvilka bildade en half cirkel och emellan pisangträd och plataner om: gålvo plantageegaren Lefevres landthus, suto tr negergestalter på sina mattor. De voro två yngre och en äldre neger, der äldste i hela plantagen, hvars kropp vid solhettar och sockerugnarne blifvit förtorkad och som ge nom de många namnteckningar, hvilka vid hvarje försäljning blifvit af egarne inbrände i hans hud liknade en med hieroglyfer försedd egyptisk mumie Midt i hyddan blossade en glad riseld, vid hvilken de begge unge negrerne suto nedhukade : sina randiga skjortor och benkläder af bomulls yg och höllo två dufvor öfver lågan, för att af. veda fjedrarne.