Då emediertid omsorgen för borgenärs rätt fordrat, att den ej, genom obehöriga anspråk, en längre tid uppehälles, synes den, som vill undantaga godset, jemväl vara pligtig att, inom viss tid, saken vid domstol anhängiggöra; och som den, hvilken ti! gäldenä-. ren anförtrott sina tillhörigheter, ställt sig i beroende af hans redlighet, måste det äfven ankomma på gäldenären, derest någon egare till; egendomen vid utmätningstillfället icke sjelf sig anmäler, utan gäldenären söker visa, att godset bör för en frimmandes räkning undantagas, att om utmätningen underrätta den sistnämnde, för sakens instämning inom stadgad: tid, utan att borgenärens rätt i någon mån förändras af en underlåtenhet i berörde hänseende å gäldenärens sida. Borgenärens rättighet att till tiders förkortande sjelf stämma, lärer icke kunna betrviflas. Det af Rikets sist församlade Ständer framlagda förslag innehöll bland annat, att i rättegånz, angående giltigheten af köpeafhandling om lös egendom: i de fall som nu äro i fråga, finge köpares och säljares erkännande deraf icke till förringande af fordringsegares rätt göra tillfyllest, utan skulle annan laglig bevisning om köpets verklighet erfordras, eller köparen med sin ed fylla, att afhandlingen icke vore diktad till annans förfång; och en föreskrift i denna syftning anser äfven Utsk. af nöden. Den står i öfverensstämmelse med hvad för konkursmål stadgadt är, och afviker icke från i öfrigt i lag gällande bevisningsgrunder. Man kunde visserligen i följdderaf anse en dylik föreskrift öfverflödig; men cdcn form för bevisning uti ifrågaställde hänseende, som 485335 års Förordning infört, och hvars undanrödjande Utsk. äsyftar, påkallar en uttrycklig anvisning i denna del, för äterförande af enhet och sammanhang i lagstiftningen. Härmed har Utsk. antydt de hufvudsakligaste grunder, hvarpå Utsk. ansett en författning med omförmälde syftemål böra hvila. Då ett framstäldt, men icke ostridigt, anspråk å gods ej utgör hinder för godsets utmätande; — då anspråket förfaller, derest det ej inom bestämd tid, i laga ordning göres gällande; — då icke erkännandet af ingångna aftal, utan full annan Jaga bevisning och ytterst edgång, fordras om afrtalets redliga tillkomst; synes borgenärers rätt blifva tillräckligen skyddad, med bevarande af aganderättens helgd, utan afvikelse från i lagstiftningen gällande grundsatser. Au helt cch hållet hindra svek och bedrägeri, hörer till det omöjliga; men att uppställa sådana bud, som försvåra försöken dertill och underlätta upptäckten deraf, det ligger inom lagstiftarens förmåga; och då Utsk. vu går att inför R. St framlägga förslag till en på förenämnde grunder byggd författning, får Utsk. derjemte anmäla, hurusom Utsk. funnit nödigt, att deri intaga bestämmelser för följande fall: a) att lyftning af utmätt gods, derom tvist uppstått, af endera eller båda de tvistande påyrkas; b) att godset är af sådan beskaffenhet, att det icke, utan uppenbart äfventyr för skada eller synnerlig kostnad och olägenhet, kan förvaras; och ec) att först efter det godset blifvit utmätt och förså!!t, någon påstär att han haft rätt till samma gods. Skälen för dessa bestämmelser synas vara så i dagen liggande, att serskild redogörcise derför ej erfordras. På grund af hvad Utsk. nu anfört, får Utsk. vördsamt föreslå, det måtte Rikets Ständer för deras del besluta utfärdande af en författning, hvarigenom, med upphäfvande af Kongl. Förordningen den 9 Maj 1835. angående hvad som iakttagas bör vid handel: af lösören, hvilka köparen låter i säljar. ns vård? qvarblifva, och med ändring af 3 i 7 kap. Utsökningsbalken, stadgas som följer: i g 4. Söker någon vid utmätning att få) undantaga gods, som i gäldenärs bo finnes, och är sökandens rätt dertill icke ostridig, då må, utan hinder af nämnde anspråk, godset utmätas: dock stände det i säkert förvar, intilldess öfver anspråket dömdt varder, derest sökanden bjuder bevis för sin rätt; och. vare han i thy fall skyldig att, inom tre månader efter utmätningen , låta sin vederpart instärama till Domstolen i den ort, der utmätningen skett, eller hafva sin talan förlorat. Söker åter gäldenrår visa, att godset för annans räkning undantagas bör; varde ock då detsamma utmätt och satt i säkert förvar, och ankomme på gäldenär, att om utmätningen underrätta den uppgifne rättseganden, hvilken, om han ej inom ofvan stadgade tid efter utmätningen. saken instämmer till den Domstol, nu sagd är, skall hafva sin talan å utmätningen förlorat. Vill den, som utmätningen sökt, sjelf stämma i något af nu omförmälda fall, stände det honom fritt. g 2. Lyftning af det sålunda utmätta och i förvar tagna godset, ege Konungens Befallningshofvande att, emot full borgen, bevilja, och vare i främsta rummet den, som bästa skälen för sin påstädda rätt företer, till lyftning berättigad. S 3. Finnes det utmätta godset vara af sådan beskaffenhet, att det icke, utan uppenbart äfventyr för skada celler synnerlig kostnad eller olägenhet, kan: förvaras; då må, om endera parten äskar försäljning och andra parten icke vill godset emot fuil borgen lyfta, detsamma säljas, utan afbidan af stämning eller dom, angående deras inbördes företräde; och köpeskillingen tillkomme den, hvilken slutligen pröfvas hafva varit till godset berättigad. S 4. Varder utmätning verkställd, och godset vid offentligt utrop försåldt, utan att tvist derom uppkommit, efter thy här ofvan sagdt är; njute borgenär sin fordran af köpeskillingen; och må den, som sedan påstår, att han haft rätt till godset, söka af gäldenären sitt skadestånd. oo 5. Föres talan hos Domstol om rättighet att få gods från utmätning undantaga, efter thy i 4 sagdt är, och finner ej Domstolen sådana omständigheter förekomma, hvilka göra rättmätigheten af det anspråk otvifvelaktig; må Domstolen ålägga den,som nämnde rättighet påstår, att med ed intyga, det han redeligen samt på god tro och ej till veterligt för--, fång för vederparten sin rätt åtkommit. Vill eller kan han ej denna ed aflägga, hafve saken tappat. S 6. Hyad om bevisning för uppgifven rätt till utmätta lösören är genom 35 stadgadt, skall ock tillämpas i de fall, då tvist uppstår om gods, som i afträdt bo finnes, men uppgifves tillhöra annan än