Aftonbladet – 14 februari 1845, sida 3

samma tillfälle, för att till borgerskapets afgörande ramställa åtskillige hamnbyggnaden och andra komnunala föremål rörande frågor, — en ansökan till nagistraten härom, den 24 sistl. September. De fråor kommitterade och direktionen ville framställa till 3orgerskapets pröfning, voro intagna i ansökningen ill magistraten, och för att ådagalägga vigten och ;efogenheten af dem, får man här reproducera dem. De voro: 4:0 Huruvida, enligt magistratens serkilda beslut den 29 sistl. April, ett slags arbetsinättning ovilkorligen bör arrangeras härstädes, eller nera ändamålsenliga åtgärder må företagas, efter det .ommitterade fått del af alla till barmhertighetsinättningar gifna donationer, m. m., helst kommitterade essförinnan icke äro i tillfälle att uppgöra något ehörigt förslag till en förbättrad fattigvård. 2:0 Huruvida hamnbyggnads-arbetet bör afbrytas ch upphöra, eller det föreslagna och annat nyttigt rbete derstädes skall forisättas, äfvensom om Bödigt r att underkasta det redan färdiga arbetet annan cesigtning, än den frivilliga granskning, som derå lifvit anställd och genom hvilken arbetet blifvit beörigen godkändt, så till form, som styrka och öfrig eskaffenhet. 3:0 Att, på grund af flere skattdragandes -uppmaing, få till öfverläggning framställa ätskillige frågor ned afseende å stadens räkenskaper, skjutsväsendet, ch andra till nyttig besparing iedande åtgärder m. m. Dessa frågor synas vara af den vigt och art, att nagistratens eget intresse, såsom högste förysltande nyndighet på stället, borde vara att få dem skärkådade af vederbörande — neml. Borgerskapet, Men hvad gjorde den välvise magistraten? Den resolverade helt rätt och slätt, att den ingifna skrifen icke föranledde till Borgerskapets och andra röstyerättigade innevänares sammankailanden. — — Om det också är svårt att fatta magistratens skäl ill detta diktatoriska och på alla förnuftsgrunder nakna beslut, torde det icke blifva lättare att förklara följande motstycke härtill af samma välvisa mavistrat, och hvilket, ehuru det redan varit omförmäldt i Ystads Tidning sistl. höst, likväl kan förtjena kommä till en större allmänhets kännedom. Mellan Ystads magistrat och hamndirektionen derstädes hade tvist yppats rörande hamnbyggnadsarbetet; och direktionen hade hos Kongl. Maj:ts befall. ningshafvande anfört besvär öfver magistratens iämnet fattade beslut och åtgärder. Då, enligt Kongk Maj:ts befallningshafvandes resolution, dessa besvär vid allmänt rådstugumöte kommunicerades med stadens -borgerskap, begärde hamndirektionens ordförande att, å direktionens vägnar, i sammanhang dermed få framlägga för borgerskapet en redogörelse för hamnarbetet och hamnkassans ställning. Ingenting tyckes naturligare, än att en kommitte vid allmän sammankomst af kommittenterne inför desamma aflägger redo och räkning för sina åtgöranden, och det skuile väl icke falla någon, minst en offentlig myndighet, in att förhindra sådant. Men Ystads magistrat har sitt hufvud för sig och resolverade: att då borgerskapet och öfriga röstberättigade innevånare, enligt utfårdadt convocatorium, varit kallade endast för alt emoltaga hamndirektionens hos Kongl. Maj:ts -befallningshafvande anförda besvär, sä, och efter det en sådan kommunikation blifvit verkställd, ansåg sig magistraten icke ega att med frågan taga vidare befattning,. Detta visar, att magistraten ätminstone är män om att icke alltför mycket uppmuntra menighetens böjelse att befatta sig med sina egna affärer. Borgerskapet är sammankalodt till allmän rådstuga för att erhålla del af håmadirektionens besvär öfver magistratens åtgärder, och direktionen begär i sammanhang härmed att få aflemna till borgerskapet en redogörelse för sin förvaltning, icke för vinnande af decharge celler för att erhålla något omedelbart beslut från borgerskanpets sida, utan blott och bart för en redogörelses aflemnando, den dirckttomen för tillfället ansåg sig moraliskt förpligtad att afgifva: sådant afslås, och dertill på det underhaltiga, för tillfället på fri hand tillskapade, skälet, att borgerskapet varit sammankalladt endast för att emottaga hamndirektionens besvär. Detta må lända till bevis på det motstånd, som den hos oss i alla fall så långsamt uppvaknade kommunalandan möter på vissa orter, detbegrepp autoriteterna hysa om folkets rättigheter och skyldigheter, menigheternas egen okunhnighet i dessa fall och vissa myndigheters till despotism gränsande begär efter maktfullkomlighet och godtycke i sina åtgärder. En mängd andra anmärkningar, större och mindre, skulle kunna framställas mot Ystads magistrat; men för denna gång kan detta vara nog; det är dessutom nogsamt kändt, att en embetsoch tjensteman kan verkligen begå en mängd olagligheter, hvilka väl kunna vara allmänt kända, ehuru de äro svåra att leda i bevis. Billigtvis kan det frågas, hyarföre dylika åtgärder, som de ofvan anmärkta, icke blifvit behörigen åklagad? och beifrade? Derpå svaras, att sådant dels är bevis på det fromsinta borgerskapets tålmodighet, konsiderationer. af. hvarjehanda slag, hoppet att de upprörande godtyckligheterna icke skola återkomma och slutligen vissheten att, äfven ifall åtal anställes, först efter långa, Chikanösa och kostsamma rättegångar, resultatet blir etdäst en skrapa, på sin höjd några obetydliga böter för den tilltalade, som likväl i de flesta fall går fri, tack vare det byråkratiska intressets grundprincip, att en tjensteman skall, så td möjligt är, hållas ryggen fri för sitt handlingssält, Alla vidare reflexioner öfver Ystads välvisa magistrats här omnämnda tillgöranden kunna vara öfverlödiga, ty sakerna tala tillräckligt för sig sjelfva; nan har blott yclat att de skola komma till ållmänietens kännedom, så mycket heldre, som det är att