tillgången; att mera afseende fästats å djurens antal än å deras. beskaffenhet; . att fodertillgången icke genom betesmarkens och ängarnes bättre skötsel och, der så ske kunnat, genom en utvidgad odling af gräs skidväxter och rotfrukter blifvit ökad i förhållande till kreaturens mängd; att tillräcklig omsorg icke blifvit fästad å valet af afvelsdjur; och att kreaturens skötsel blifvit vanvårdad. Dessa omständigheter, synnerligast den sista, torde äfven vara orsak dertil att någon inhemsk konstant boskapsrace, om än försök till bildandet deraf varit gjordt, egentligen e finnes. Då det icke lärer kunna bestridas, att boskapsskötselns bedrifvande på ett mera ändamålsenligt sät! både bör och kan verkställas, så uppstår fråga, huru härmed skall tillgå. Utskotten anse den inhemske boskapens förbättrande och utbildande till god ract böra utgöra början, och hufvudsakl:gast medlet föl en sådan förädling vara utländska afveldjurs införskrifvande; men, på det att denna åtgärd må blifva så verksam som behofvet påkallar, bör den icke vidtagas i alltför liten skala eller för ensidigt. Ofverlemnas den uteslutande åt den enskilda omtankan, så måste den, enligt privat-företags natur, och, i följd af de ringare medel, som hos en enskild kunna påräknas, vara alltför inskränkt i sina verkningar, osäker till varaktigheten och således icke utöfva något stort eller allmänt inflytande på boskapsafvelns förbättrande. Försök, som lemna hopp om fördelaktigare resultat, hafva visserligen i detta hänseende af enskilde egendomsegare blifvit gjorde, medelst införskrifning af hornboskap utaf Durhams-racen i England, — hvilken race tillika med Pembroke-shire-racen från samma land, Ayre-shire-tacen från Skottland:ssamt Holländsk-Frisischeoch Schweitzische Haeliracerne af Landtbruks-akademien anses vara de för Sverges förhållanden tjenligaste boskapsracer, med afseende dels å den olika afkastning, som af djurens underhåll beräknas, och dels å tillgången och arten af federämnen i serskilda orter —, men dessa försök, till hvilkas anställande endast få enskilde ega förmögenhet, kunna hyarken nog hastigt eller mera omfattande komma landet tillgodo. Det är derföre Utskotten eanse, att Staten bör mellankomma med understöd för boskapsskötselns upphjelpande, och att detta understöd icke må vara så otillräckligt, att ändamålet dermed förfelas; till hvilken åsigt Utskotten hemta ytterligare stöd af de förmånliga verkning ar, Statens biträde åt andra dylika näringar, såsom fårafveln, medfört. Enligt Utskottens tanke, innefattar K. M:s förevarande nådiga proposition ett ganska ändamälsenligt förslag, så väl för bil dandet af de tjenligaste boskapsracer, som för afveldjurens spridande till serskilda delar af riket; men Utskotten anse derjemte, det Kongl. Maj:t bör vara oförhindrad att af det anslag, som Rikets Ständer kunna till Stamholländeriers inrättande bevilja, älfven i annan väg bereda uppmuntran och förkofring åt boskapsskötseln , säsom genom utdelning af premier för framvisandet af vackra inhemska djur, hvilket medels användande uti England varit af sä väsendtligt inflytande på boskapsafvelns förbättring inom detta land. Det anslag, som för anläggandet af åtta stamholländerier, med 20 djur i hvartdera, ansetts erforderligt, utgörande, enligt den K. propositionen, minst femtiofem tusende och högst sjuttio tusende riksdaler, synes icke vara för staten af den betydenhet, att dessa anstalters understödjande dermed bör af Rikets Ständer förvägras, om man vill söka ett så vigtigt mål, som boskapsskötselns bringande derhän, att produkterne deraf icke må behöfva från utrikes ort till riket införskrifvas. Dessutom skulle, på sätt i den Kongl. propositionen jemväl omförmäles, den fond, hvilken blefve till Stam-holländeriers inrättande använd, komma att, så snart Rikets alla län, efter den för holländerierne uppgjorde plan, hunnit blifva med stambjordar försedde, lemna en ränta, disponibel för de ytterligare åtgärder till landtbrukets befrämjande, som, på den ståndpunkt, der det då befunne sig, kunde anses nödiga, och hvaraf an ven följer, att nämnde fond hvarken till kapital elle ränta vore att anse såsom förlorad,. På grund af dessa och öfriga i Kongl. Maj:ts nädiga proposition anförde skäl, samt i betraktande jemväl deraf, att Stamholländerierne skulle upplåtas ät enskilde personer, och således ej för staten medföra någon underhållskostnad, få Utskotten vördsamt tillstyrka, att Rikets Ständer måtte å Riksgäldskontoret invisa en summa för en gång af sjuttio tusende riksdaler banko till Kongl. Maj:ts disposition för uppmuntran och befrämjande af boskapsskötseln i riket; å väl genom Stam-holländeriers bildande, hvarill äfven kor af inhemska racer må användas, samt idla racedjurs införskrifning och framdeles utdelning if premier, som genom hvad ätgärder i öfrigt Kongl. Maj:t kan finna lämplige för befordrandet af denna äderneslandets vigtiga angelägenhet,. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. fraeeaa