OM BOSKAPSSKÖTSELNS FÖRBÄTTRING OCH STAMHOLLÄNDERIER. Såsom ett ämne af intresse för de flesta läsar i landsorten upptaga vi här Statsoch Ekonomi Utskottens svar på den Kongl. propositionen or anslag till stamholländerier. Utskotten hafva, så som vi finne deruti uttryckt, samma tanka sor blifvit framställd i Aftonbladet, att nemligen ni gon del af anslaget äfven må kunna användas ti premier för uppmuntran af den inhemska boskap: skötseln meud de racer som redan finnas. Utskotter utlåtande efter reciten lyder som följer: Om det bör antagas, att åkerbruket utgör Sve ges, så väl som en stor del af andra länders förnäm sta eller modernäring, och sålunda den vigtigaste de len af allmänna hushällningen, så lärer det ej kunn nekas, att denna näring, åtminstone hos oss, ej skull hafva egt bestånd, än mindre hunnit sin nuvarand utveckling, om icke dermed varit förenad en annar nemligen boskapsskötseln. Dessa begge, af hvarar dra beroende, näringar hafva likväl icke rönt lik uppmuntran eller gätt hand i hand framåt, utan ha den sednare i mera än ett århundrade fått på ctt ögonen fallande sätt stå tillbaka. Under det åker bruket numera hunnit den höjdå, att det ej allenas fyller landets behof af spanmål, utan ock i gynsam ma år lemnar öfverskott till utförsel, måste ladugårds produkter införskrifvas för öfver tre millioner R:d årligen, Att likväl landtmannen i Sverge i fordna dagar under Gustaf I:s och ännu under Gustaf II Adolf regeringstid, använde jordens produktionsförmåga å detta håll med sådan framgång, att smör, talg oci kreatur utgjorde export-artiklar; derom vittnar hi storien. Andra länder hafva egnat tillbörlig upp märksamhet åt denna näringsgren och uti åtskillig: är den uppdrifven ganska högt, t. ex. uti vårt grann rike Danmark. Orsakerne till det inom Sverge i detta hänseendt för handen varantel ofördelaktiga förhållande är erahanda. Härtill kunna väsendtligen räknas: at kreaturens mängd icke blifvit afpassad efter foder