yttringen, så kunde detta icke gerna verkställas, utan att de, som vidtalade andra derom, skulle uppgifva hvarföre det skedde. Sakens egen art och natur var då sådan, att hvad reklamenterne anföra om helgden af ett förtroende och samtal i privata sällskaper icke helt och hållet är tillämpligt derpå, och att ämnets offentliga beskaffenhet måste kunna berättiga och jemväl till en viss grad förpligta en tidnings-redaktion att fästa allmänhetens uppmärksamhet offentligen på, hvad ryktet berättade vara å bane i tysthet, naturligtvis alltid under den moraliska eller juridiska ansvarighet, som hvarje dylik uppgift måste vara underkastad. Vi kunna ej finna, att Correspondenten derigenom brutit något förtroende, då han ej sjelf varit inkallad.