väl qvinnors predikningar tjena? — Gån j hem uti edra hus och sköten hushållet och barnkammaren. Men tgen inför det församlade folket, eller darren för ett hårdt straff. Men då hedningarne, som straxt derefter med stort buller och mycken ståt intågade, märkte huru väl och beqvämt man bodde i den affälliga staden, började de ångra sina gifna löften. Med ondskefuli !ist sökte de efter en förevändning att bemäktiga si; alla innevånares gods och egodelar, samt bortföra dem sjelfva i slafveri. De förordnade derföre, att allt folket skulle räknas. De sju kristligt sinnade hustrurna och deras barn blefvo äfven räknade, emedan någon hade angilvit deras tillvaro. : Genast påböd den hedniske anföraren ett stort offer till afzudens ära. Alla Föhrenbachs innevånare gingo med fräckhet och gudlöshet till detta offer. Men de sju qvinnorna med deras barn felades, och då hedningarnes vaktknektar frågade deras män: Hvar äro edra hustrur och barn?) svarade desse, klenmodigt: Det veta vi icke.n Men de sju rättskaffens qvinnorna hade, från det ögonblick då staden godvilligt och fegt öfverlemnades åt fienden, insvept sig och sina barn 1 sorgslöjor och instängt sig och dem i en källare, djupt under en af deras boningar, medan männerna kastade kors och helgonbilder i en hög om hvarandra och öppnade sina portar för fienden. De sluga hedningarne hade imedlertid utspionerat hvar flyktingarne funnos. Snart blefvo de framdragna från sin tillflyktsort, tillika med en gammal, mycket gammal prest, den ende som ej affallit från den rätta tron, och som nu blifvit hos dem, för att läsa messor och böner. Denne gamle prest marterades till döds inför afgudens altare. Imedlertid yttrade den hedniske generalen med vrede till folkets höfvidsmän: J ären denne stadens domare, derföre mågen sjelfve döma hvad straff som skall öfvergå