Aftonbladet – 12 februari 1845, sida 3

gen,, är så gammal. Med särskild stil hafva här utmärkt dem, hvilkas namn antingen upply: deras beskaffenhet eller annars äro allmänt känd Samma afhandling, hvari denna rimmade för teckning på lekar förekommer, meddelar ;: äfve följande hos vår allmoge rådande julvidskepelsei nemligen, att i vissa orter i stället för grenlju tvenne vanhga ljus brinna öfver julnatten, oci att om något af dem slocknar det är ett förebu att husbonden eller matmodren dör under de följande året; att detsamma tros inträffa mec den, hvars sko, om aftonen uppställd mot väggen om morgonen finnes nedfallen; att om allt hus folket bäddar sig i så kallad syskonsäng i julhalmen och sätter sina skor tillsammans i den, så skall ingen oenighet dem emellan under det följande året uppkomma; att i några orter den af vära förfäder kända så kallade årsgången ännu är bruklig, som består deri, att man om julnatten besöker källor eller andra ställen för att genom de syner, som då skola erbjuda sig, utröna hvad som skall hända det påföljande året; att man i Helsingland annandag jul till minne, — ej af apostelen Stefanus, men af den helige Stefan, som var en af de kristna Missionärerne, hvilka i Stenkils tid besökte Sverige och i synnerhet vistats i Helsingland och der äfven aflidit — ej allenast tömmer en skål eller så kallad Stefanskanna, men äfven besöker sina grannar och vänner, hvarvid man afsjunger en visa känd under namn af Staffansvisan och derunder låter silva sig förfriskningar )Denna visa är den bekanta: Staffan var en stalledräng, ete. Som den helige Stefanus, såsom denna visa ifven antyder, ansågs för hästarnes patron, så öras stoen denna dag till främmande brunnar tt vattnas och hästarne gifvas att dricka det öl, om julaftonen blifvit öfrigt i kannan, hvaraf de ) Vi kunna tillägga, att äfven i vissa trakter af Westergsöthland än i dag detta bruk är rådande,