Man ser ännu i våra trefliga landsbygder samma långa förberedelser till denna helg, som äldre handlingar omtala hos våra hedniska förfäder. Ofta väljes redan på åkern den säd, hvaraf julölet och julbrödet skola beredas, och redan i Augusti tänker bygdens ungdom på sina julnötter och sina juläpplen. Knappt är November inne, förrän alla göromål börja hänföra sig tll julenz allt tager namn och bestämmelse af henne, och allt måste genom någon utmärktare egenskap svara. deremot — ända till julveden och julfodret. Julen är hos oss på en gång en stor religiös och en stor nationel högtid, en folkfest i detta ords högsta bemärkelse, som kunde göras ännu mera nationel och inflytelserik, om man allvarsamt vore betänkt derpå. Den långa krets af mångfaldiga och mödosamma arbeten, hvarigenom årets gröda framkallas, inbergas och förädlas, är Nu ger nomlupen, hvilans och njutningens ögonblick hafva inträdt; behofven och bekymren äro — åtminstone för någon tid — aflägsnade; med ett ord, det tillstånd af sinnesfrid och lycksalighetskänsla, det poetiska lif har infunnit sig, hvarunder endast menniskans ädlare krafter kunna väckas, stärkas och utveckla sig; — men, ack, det har infunnit sig blott på ett kort besök. Det lem-nar snart rum för det gamla vanliga krigstillståndet emot en hård natur och tryckande behof, hvilket sedermera till nästa julhelg fortfar. Må man då skynda att begagna detta korta stillestånd till sin familjs, till sina vänners och underhafvandes lycka och moraliska förädling! Må julhögtiden isynnerhet för ungdomen göras så glad och kärkommen som någonsin är möjligt! Må den för ungdomen ännu få realisera paradiset på jorden! Snart ; alltför snart, Jagas ungdomen af tidens oblidkelige engel derifrån. Snart faller för dess huggande svärd alla de blommor, som nu prunka der i en magisk glans, som nu sprida der så många och så rika vällukter; snart, ack alltför snart, står detta paradis tomt och öde,