Aftonbladet – 10 februari 1845, sida 1

net nar satlunda visat Sig sa patagug, alt de allmärkta bristernas afhjelpande utgör det främsta vilkoret för att åstadkomma ett någorlunda tillfredsställande resultat. Kommitterade hafva derföre ansett sig böra antaga såsom tvenne hufvudvilkor för det framlagda förslagets uppgörande: Dei ena, att väktarne blifva så nöjaktgt aflönade, att de äfven, utan afseende på annan arbetsförtjenst, af sin väktaresyssla hafva en någorlunda tillräcklig bergning, så att icke allenast dugliga och arbetsföra personer söka befattningen, utan ock hela deras arbetskraft, i fall så erfordras, för densamma kan tagas i anspråk; den andra, att väktarnes antal må vara så tillräckligt och deras fördelning så inrättad, att de under genomvandrandet af sina stationer aldrig behöfva aflägsna sig längre ifrån någon punkt inom desamma, än att allt anmärkningsvärdt, som tilldrager sig, af dem kan förnimmas, deras signaler höras af närmaste väktare, och hela bevakningen sålunda bilda en oafbruten kedja, genom hvilken underrättelser ifrån den ene till den andre kunde skyndsamt fortplantas öfver hela staden. Den fråga, som närmast härefter i ordningen framställt sig till kommitterades utredande, har varit, huruvida de båda nyssnämnda ändamålen kunna vinnas med för handen varande tillgångar. Redan en flyktig granskning af längden och antalet af hufvudstadens gator, och en ungefärlig beräkning af minsta möjliga antalet väktare, som, med tillämpning af ofvannämnde hufvudgrunder, Terfordras, bar härvid varit nog för att visa, att summan af brandvaktskassans kalkylerade årliga tillgångar, cirka 35,000 riksdaler, är otillräcklig att åstadkomma hvad som sökes. Vid öfvervägande häraf hafva kommitterade ansett sig närmast motsvara ändamålet med sitt uppdrag derigenom, att, under iakttagande af möjligaste sparsamhet vid bevakningens ordnande, likväl i första rummet afse, att hufvudända-: målet med den beslutade förändringen, en förbättrad bevakning, må vinnas, utan kostnadsberäkningens ovilkorliga inskränkning inom brandvaktskassans närvarande tillgångar, emedan, i det sednare fallet, väktarne skulle blifva alltför fåtaliga och så glest utställda, att hufvudvilkoret af en ständig uppmärksamhet å hvad på hvarje station passerar, vore i betydlig mån förfeladt, och inrältningen sannolikt innan kort skulle ånyo gifva anledning till grundade klagomål. Deremot är det å andra sidan lätt att beräkna, att en utsträckning af tätt stationerade väktare å alla gator ända intill stadens yttersta trakter, äfven sådane som äro nästan obebodda, eller upptagas af trädgårdar och plantager, skulle medföra en kostnad, som blefve för husegarne alltför betungande; och kommitterade hafva derföre trott omständigheterna och afseendet på det möjliga påkalla en medelväg mellan de båda nämnde alternativerna, enligt följande plan Kommitterade hafva nemligen förestjllt sig hufvudstaden kunna delas uti ett inre och ett yttre område, enligt hvatl förslaget till stationsindelningen utvisar. Alla gator inom gränserna för det inre området äro indelade i fasta väktarestationer, och hvarje station i en sträckning utefter samma gata, der ej särskilda omständigheter föranledt afvikelse derifrån. Der tvenne gator löpa paralelt och nära intill hvarandra, bör det åligga de å dem tjenstgörande väktare, att tillika hafva tillsyn å hvar sin hälft af de mellanliggande gränderna. Der afstånden mellan hufvudgatorna äro större, och gränderna följaktligen längre, hafva dessa äfven blifvit särskildt indelade, så att väktarne i sådane trakter emellanåt korsa hvarandra och alltid någon kan höra den andres signal i gathörnen. : Uti de yttre och mera obebodda trakterna deremot, hafva kommitterade, med afseende på en nödvändig hushållning, ansett bevakningen icke kunna bestridas annorlunda, än medelst patruller, som hvardera genomvandra en längre vägsträcka. Anledningen till en sådan skiljaktighet ligger dels uti det redan anförda och dels deruti, att då nödiga medel saknas att utsträcka systemet af tätt stationerade väktare till stadens yttersta gränser, måste det komma i betraktande, att de inre och mera bebyggda trakterna äro i behof af en noggrannare bevakning emot försök till inbrottsstöld, och att husegarne derstädes i allt fall betala vida mera i brändvaktsafgift än som motsvarar längden af deras gatuandelar, i förhållande till det hela. Visserligen finnas äfven å det yttre området åtskilliga större hus, hvilkas egare följakteligen betala en betydlig brandvaktsafgift; men dessa hus ligga mera spridda, och! patrullerna böra: således åt deras bevakande kunna ezna en särskild uppmärksamhet i samma mån som de närbelägna, af endast: plank eller staketer omrifna gatudelarne erfordra mindre tillsyn. I alla fall). hafva kommitterade varit ense derom, att en sådan fördelning utgjorde den enda utvägen, som vore möjlig att tillvägabringa. Sådant hindrar ingalunda, att om ytterligare bidrag till inrättningen framdeles anslås, öfver hvilka husegarne i, nu icke ega rätt att bestämma, systemet då med ätthet kan utvidgas och fullkomnas. I afseende på tiderna för tjenstgöringen, hade let visserligen varit önskvärdt, om kommitlterade sunmat föreslå desamma att under hvarje årstid 252 sm början så snart skymningen inträffar, et Nu enheten de senare månaderna visat, ån oftare förekommit. åa ft a pina gen rakningens börj Tana? på atm, innan nattbeSe rjan, än sedermera, hvarempt inrOttsetöldar ; hausan förman oe RK he dd AR TA AA OM